Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 1

som i går aftons upprättades, funnit någon punkt hvilken förefaller er mindre fördelaktig för er principals dotter? Jag tycker imedlertid att vi gynnat henne ganska mycket, ty när allt kommer omkring, så veta vi dock att herr de Blanchefort är rik och att han väl kunnat ge sin dotter en större hemgift än den lumpna summan-af femhundratusen livres. — Det är icke derom frågan är, svarade Michelot med ett slags bryderi. Alt jag besvärat er så bittida, är derföre att jag fruktat under bela denna dagen icke finna ett ögonblicks tillfälle till samtal med er om en affir, som i intet hänseende angår de unga makarna och som jag dock vill hafva af-jord före min afresa. Martin-Simon anvisade den fremmande en stol och de satte sig midt emot hvarandra. Michelot tycktes beständigt leta efter ginaste sättet alt vidröra en qvistig fråga, och hans tvekan var synbar. Värden i huset yttrade derföre, småleende: — Se så, jag slår vad, mäster Michelot, att jag kan gissa hvad som förskaffar mig detta tidiga morgonbesök. Ni har säkert fruktat att jag, sedan jag låtit er springa i åtta dagars tid för de ungas räkning, skulle glömma det ni gjort väl rätt för ett honorarium. I det fallet bedrar ni er, och här skall ni få se att jag tänkt på belöningen för det nit och det förstånd ni ådagalagt, i fråga om att tjena våra unga vänner. I detsamma framletade han ur lådan af sitt skrifbord ett papper, som han räckte Michelot. Det var en vexel på tiotusen livres, stäld på nans bankier i Grenoble. — Ni känner signaturen, återtog han, och ni