Aftonbladet – 25 augusti 1846, sida 2

Ar Tr CS es mycket i min makt står, kunna afbörda denna tora skuld. Kanske, goda Marguerite, är ni ineu okunnig om huru långt min önskan att vinna er tillgifvenhet skulle kunna sträcka sig. Marguerite förblef en stund mycket tankfuil, liksom hade hon sökt att till deras rätta halt appskatta sin kusins många anbud af tjenstaklighet. — Jag har ingen orsak att betvfla sanninsen af edra ord, återtog hon ändtligea med denna allvarliga ton, som var så vanlig hos henne, och jag har redan förstått att det, hvarpå ni gör minsta afseendet, är er egen tillvaro. Men det gifs omständigheter, min herre, då en stor uppoffring, äfven om dst vore af sjelfva lifvet, ej kunde lända till bistånd för dem, som lida. Lemnom detta ämne, tillade hon i en ton Mt bitterhet; jag vill icke bedröfva er på en lag, som för er bör vara så lycklig, en dag, då ni ändiligen blir gift med den ni så länge har ilskat. Inom några timmar skall ni med henne vara förenad, roedelst cupplösliga band, hvarefter både bon och ni skola lemna våra berg, och återvända till detta Nif af lyx och nöjen, för hvilket j båda ären skapade ...-. Hvad rör er nu, och hvad röra er sedermera de personer, hvilka ni af en bände!se råkat i denna dal? — Och hvem försäkrar er, att det så skall gå, Marguerite? ropade chevaliern med värma. Hvem har sagt er, att jag så lätt skulle kunna glömma de för mig så kära och dyrbara personer, som visat sig så verksamma för min sällhe? Hvem har sagt er, att jag hädanefter kan fiona något behag 1 det lysande lif, hvarom ni talar? Hvem har sagt er, att jag fast