Aftonbladet – 24 augusti 1846, sida 3

sant att Martin-Simon, som så mycket gör af. seende på grundsatser, skulle hålla ett faslig! väsen. Jag skulle kunna förstöra allt; men de kunde dock vara möjligt alt ställa allt tillrätta om Marguerite verkligen hyste någon tillgifvenhet för mig. Jag skulle lätteligen förmå henne rill att beherrska sin far. Ja ... men älskar hon mig? — Det är frågan. Chevsliern var just der i sina betraktelser, då ett sakta buller lät höra sig bakom honom. Han vände bufvudet och sig på några få stegs afstånd Marguerite, som, ivsvept i sin kappa och med avsigtet till det mesta doldt i kapuschongen, skyndsamt ilade åt det håll, der ban beann sig. Peyras rodnade som en ertappad brottsling, då han plötsligt varseb!ef så nära intill sig henne, som i detta ögonblick sysselsatte alla hans tankar, och han fruktade i början att hon skulle tro honom utspionerat hennes gång och företag. Sedermera tyckte han dock, att eit skäl, ölverensstämmande med det, som hade fört bonom sjelf på denna 2flägsna gångstig, väl kunnat förmå hans unga kusin att välja samma ensliga och obesökta väg. Tv:fvelsutan hade hon tänkt, att hennes tidiga morgonpromenad, henuves skyndsamhet, hennes förstörda anletsdrag, skulle kunnat väcka uppmärksamhet, och hon ville derföre återvända till sin fars hus lika bemligt som hon bade lemnat det. Marcellin hade stannat vid kanten af gångstigen; men så dyster och tankfull var Marguente, att hon så när gått honom förbi, utan att se honom. Han fattade derföre ett bastigt beslut och helsade på henne, i det ban låtsade