Aftonbladet – 24 augusti 1846, sida 2

åt en hederlig, men fattig man, som känner rikedomens virde och som vill använda den att dermed göra godt, än åt dessa snåla munkar, som bafva aflact löftet om en ständig fattigdom och som, det oaktadt, oaflitligen törsta efter jordiska egodelar? Vore det icke bättre att bereda sällhet åt en gammal vän, hvilken lärt känna behbof, lidande och örsakelse, och som under hela sin lefnad skulle vara tacksm derför, än att rikta denna allmänna inrättning, hvaraf ingen enda medlm skall anse för en pligt att vara tacksam mot välgöraren? Jag påminner mig artjag erfarit hunger, törst, köld, vakenhet och bu-villhet i bela deras grym:gaste grad. Jag har visserligen här lefvat i skygd för nöden, isen i mörker och utan att kunna vara mina medmenniskor nyttig. Gör miz rik, och jag skall vara god. Jaz har sjelf l:dit så mycket, att. jaz nog förstår att deltaga i andras lidanden. Förlita er på mig; jag skall bli ädelmodig som er fer; alla de som nalkas mig, skola bli lyckliga. Dessutom, tillade han, som om han velat förlika alla dessa skiljda intresser, hvad hindrar väl att låta, vid min död, hemligheten af densa guldgrufva öfvergå til Lautarets munkar, i fall ni så vill? Tänk no: efter, mitt bara. Hvad jag nu föreslagit, vore väl klokare än att beröfva dalen, provinsen hela Fr.nkrike en ovärderlig skatt, som slumpen kastat i edra händer? Noäöls sista förslag tycktes mildra vreden ho: priorn, som länge h.de kastet hot:nde blicka; på bonom. Man uerite betraktade den ene ef ter den andre med ett imponerande lusn. De är att märka att från det ögonblick, då ce