Aftonbladet – 22 augusti 1846, sida 3

UVI MU AU AA LTR SVD ITD, Infanteri-officer. Renee set (Införes på begäran.) a En för Sverge högst vigtig händelse, som enlig i Götheborgs Handelstidning, hotat fäderneslandets ifred och lugn, har da sista dsgarne egt rum i Gö:theborg. I söndags nemligen, den 26 Juli innev. lär, dristade sig en katolsk prest att resa genom sistnämnde stad!! Namnet på den förmätne presten är hr Bernhard, hvilken sedan ett par År förestår pastoralvården inom katolska församlingen härstädes, och just återvändt till sin post från en U resa till Frankrike, sitt fädernesland. Lyckligtvis j fick G. Handelstidnings redaktion genast kännedom om förhållandet och höjde på stund sina varningsrop med en sådan skildring af de mångfaldiga faror den mest öfverspände inbiliningskraft mäktar jinse, så att detta rop genljöd öfver hela landet och så afvärjde faran då den ännu är på långt håll. I. Dessa rop äro visst egnadeatt Sdraga sign, (med S. Minerva att tala, som i sitt J4 S4 instämmer uti allt) mer än vanlig uppmärksamhet ; åtminstone i den mån att de bevisa huru fattig Minerva är på egentliga oppositionsämnen både emot regeringen och de stora tidningarne, alldenstund hön måste t:ga sin tillflykt till sådana beskyllningar såsom t. ex. att de visligen vakta sig för allting som i någon mån kan störa de förändrade omständigheternas lugna gång och fördenskull icke aftrycka H. T:s berättelse om den katolska prestens resa genom Götheborg. De stora tidningarne uppfatta förmodligen icke hela feran för Sverges sbailbet och lugn, när en kath. prest, stadd på hemresan til-Stockholm, uppehåller sig nästan ett helt dygn (från den tiden då ångfartyget ankom, till nästa morgon kl. 5 då diligencen afgick) i Götheborg. Men månne det icke är, för hvar och en fördomsfri tänkare det påtegligaste bevis på, det regeringen sjelf är med i epelet samt att ett ombud från vår regering haft företräde hos den aflidne pålven i andeliga angelögenheter; ty ehuru detta af StockholmstidninBarne sattes i fråga såsom otroligt, synes likväl saken haft någon grund, emedan man ej kan antaga annat än att det sker med regeringens yetskap, vilja och samtycke att den katolska presten drog genom landet, (nemligen i diligencen från Götheborg till Stockholm); ty i motsatt fall hade ju regeringen ej kunnet lemna pass eller måst anmärka eller låta anmärka derpå, t. ex. i Köpenhamn, att innehafvaren icke får komma till denna stad eller å:minstone varna hvar och en för dess emottagande. . Sanningen att säga bar det ketolska prosterskapet hittills åtminstone en Bång om året dragit genom landet för att besöka och uppsöka de här och der i landet boende katoliker, hvilka dock icke blott för orolighets och krigs skull flyttat hit in, uten äfven till största delen äro fabriksarbetare och på det allmännas bekostnad efterskrifne, (jf. K. M. Br. d. 4 April 1762) utan att hittills (i 6011 år åtminstone), den minsta faran visat sig till stö1 rande af samhällets lugn och trefnad. — Ingen har : hittills behöft höja ett Varningsrop, emedan alla,li Svenska Minervas redaktör j undentagen, hade den :Sigt Gustaf III uttrycker i sitt nådiga bref af d.t 24 Jan. 4784 om en fri religions öfning, der det!t äges blond annat: När en i thetta land länge erIk känd och beklagad folkbrist hindrat Handel ochv Näringar at winna en nödwändig widd och full-s komiighet, har tillika angelägenheten wisat sig,B at öka bäde entalet af Rikets Innewånare och :hess penninge-rörelse. Sådane fördelar hafva redan the wälbestäldte Stater Wunnit, hvarest SamWetsfriheten, till mensklighetens heder, nästan alvänt blifeit införd, och Wi räkne äfven Sielfwe ned nöje ibland trefna och redeliga Undersåtare uti alla Stånd, efterkommande af en fremmande Religions Förwandter, som fördrefne ifrån sin få-h dernes bygd för sin tros-bekännelse, härstädes blif-fö vit emottagne, och de!s införti landet sin ansen-t; iga förmögenhet dels medsina kunskaper förbätdi tradt en af Rikets nyttigaste näringar Tilldettaloc ndamål ville Gustaf för nu och tillkommande tifö er them i Nåder hewilja: . . . t få bygga sina ji! egna kyrkor... at til sina Förssmlingar kalla oröf lentiige egna Lärare af sin Religion... at ickeler hindra thoras Läraro, at, efter kallolsa, besöka lbi sina Cgna Religions-Förvandter på sådana ställen so Rikot, ther the icke hafve Kyrkor och Församim inger inrättade, samt betiena dem med Barn-dop, lan Communion, Wigsel, Kyrkotagning och Begraf-te ring efter sit sätt... Men omständigheterna ur ifoå förändrats, och fördragsamhetens fredliga ida har gifvit vika för istoleransens förderfligal sa öke. I stället för att på det allmännas bekost-da sd efterskrifva fremmande erbatare ser man med ha ädje hundratals infödde arbetsamme medborgare bl ed sina penningar öfvorflytta till Amerika. i Det vill i öfrigt synes som hade redaktionen afjvic inerva och G. Handelstidning ett alltför klentstr grepp Om svenska folkets insigt och upplysta öfrtygelse, när de trö att återinförandet af vid-1ga epiigheter och mörksens påfund, afgudiska till j hå ningar skulle kunna försiggå derigenom, att en est dreger genom landet och således att undergå :arnes religionsenhällighet samt den sällhet och lin t lugn hvartill denna så mycket bidrager, så lält I va ulle kunna äfventyres. Till slutet må blott den ga tillåtas: om nemligen denna religionsenhälj hu hag aha sho TE ss