Aftonbladet – 21 augusti 1846, sida 3

lom, blott jag vet att min fr är oskyldig ... Se hit... jag gråter icke! Farväl, farväl, mina vördnadsvärda vänner! Jag har er att tacka för mer än lifvet. I detsamma satte hoa kapuschongen öfver hufvudet och var i begrepp att gå; men munken qvarhöll henne, — Hvart tar ni vägen, mitt barn, frågade han. — Jag skyndar hem till min far, för att vid hans fötter afbedja min förbrytelse och anropa hans förlåtelse. Han skall förlåta mig, derom ör jag viss, ty han ir så god. Q-arhåll mig icke!... Så länge jog på mitt hjerta känner tyngden af detta förfärliga samvets2gg, smakar jag bvarken lu;n eller hvila. . — Vänta, Marguerite, återtog priorn, melankoliskt. Allt är icke ännu taladt, angående den ledsamma sak, hvarom. ni velat samspråka med mig. Det är ej nog at! Martin-Simon är oskyldig i edra ögon; ea hvar måste tro horom vara oskyldig. — Huru? ... skulle vål någon våga misstänka... — Olyckligtvis är detta händelsen. Många personer hafva varit vittnen till er fars öfverilning under hans sista samtal med Raboisson, och man bar deraf gjort slusatser, som kunna ha farliga följder. Fråga magister Ncö: ban känner innehållet af det protokoll, som er far lät prokurator Michelot diktera. Er far ådagalade dervid ett alltför beklagligt förtroende till lagkarlen, emedan denne kan just till hans egen skada betjena sig deraf. — Vi skola hoppas att dessa förmodanden!