Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 3

I Klendraren kastar slutligen en blick på gatu -äggningsarbetena och har upptäckt att visserlige -Isådana på många ställen äro å bane, men fiune -latt äfven här tillgår precist med ssmma långmo ,Idighet. Hvad menar väl klandraren med anrnärk ningen att: under hela förlidne sommar och hel Iden innevarande, endast ett litet antal persone I varit sysselsatt med anläggandet (?) af Hornstulls gatan, och hvilken gata derigenom varit gansk Isvår att komma fram på? En och hvar torde vi Ikunna inse att en gata under omläggning medfö Isådana besvärligheter. Det är förvaltningen af gatuomläggningsarbeten i Stockholm som detta ombestyrer; denna förvalt ning blef ej organiserad förr än den 4 Juli förl lår, hvarefter med en entreprenör uppgjordes kon trakt om arbetets fullbordande till den 4 Oktobe samma år; men då flera husegare gjort olaglig: intagningar å gatan och måst instämmas till ve derbörlig domstol, hvarest saken ej blifvit fullkom ligt afgjord förr än i början af denna sommar, ha entreprenören icke kunnat fullgöra sitt åliggende heldst då vid gatans nivellering ett betydligt berg sprängningsarbete erfordrades, och isynnerhet di den person som åtagit sig hela bergsprängninge: afvikit och lemnat åt sina borgesmän att fulibord: arbetet. Om sådane mötande hinder bör man vä taga notis innan man talar om för mycken längmo dighet. Anmärkarens fortsatta reflexioner om ena handa förhållanden med Grefthuregatan ) å Ladu gårdslandet eller vägen till Ladugårdslands tuil enahanda med vägen å Roslagstullsgatan, enahand: med gatan mellan Stora varfvet och Danviks tull kunna mötas med, i anseende till omständigheter och förhållanden, lika upplysande svar. Aterstår att skärskåda anmärkarens åsigter i af seende på fördelarne af ett mera koncentreradt ar. bete, och hans beräkningar enligt qvatuor species öfver arbetets fortgång. Visserligen är den satser grundlig och klar att fyra gånger ett gör fyra, mer man måste dock, i detta fall besinna, att, vid om: läggning, nivellering och bergssprängning å en gata alla dessa företag icke kunna på en gång företa: gas, hvarförutan den nödvändiga tillförseln af sten sand eller grus skulle helt och hållet stänga pas: sagen för de trafikerande, sarat den förhandenva:rande stenläggningen förstöras genom nedtrarop ning och utflytande af hvad som redan blifvit ar: betadt. Efter anmärkarens åsigt skulle sålunda en hun: dra gånger större arbetsstyrka hundrade gångei fortskyndat arbetets fullbordande; månne detta kan ega grund, och månne icke allt till öfverflöd användt antal af manskap måste förhindra, förlänga och försvåra arbetet, som hittills fortgått och fortgår med fullt tillräcklig personal? Härom kan man dagligen öfvertyga sig, och troligen lära dylika arbetsföretag såväl i London, Paris eiler i Berlin, som öfver hela vida verlden lemna enahanda rcesultater. Under sådana förhållanden torde det väl vara klokast om anmärkaren blifver vid att icke hysa någon alltför sanguinisk förhoppning om framtiden med hänsyn till den maklighet som vidlåder det svenska lynnet i allmänhet och hufvudstadens auktoriteter i synnerhet; men han bör imedlertid af det här anförda kunna lära inse att qvatuor speciesräkningen, af hvars kännedom han berömmer sig, icke alltid är användbar för sådana kalkyler hvarvid han nu, såsom ordspråket säger, fått om bakfoten. :) Förvånande är, att anmärkaren, som gammal Stockholmsbo, Eunde misstaga sig om gatans rätta namn, som är Grefgatan. — tr i