Aftonbladet – 20 augusti 1846, sida 2

djupning i marken, som den svaga gryningen tillät honom att urskilja, som om han velat på afstånd mäta dess djuplek; och i sin inbillnings yrsel mumlade han mer än en gång, i det han betraktade ett otillgängligt ställe, helt nära Pelvoux eviga glacierer: Der måtte det vara ; Detta betraktande hade redan varat en lång stuad och hade troligen fortsatts ända till dess ait dagen hunnit förjaga nattens sjukliga inbillningsfoster, om icke ett sakta buller låtit höra sig i sjelfva huset. I detsamma öppnades den yttre porten och tillslöts genast med yttersta försigtighet, och chevaliern, som nu lutade sig utöfver balkongen, såg en person långsamt aflägsna sig. Förvånad öfver denna sällsamma omständighet, bemödade han sig att kunna urskilja anletsdragen hos personen, som just i detta ögonblick gick öfver byns lilla torg och framskred så tyst som en skugga, utan att dess steg åstadkommo9 det ringaste genljud. Det var en qvinna; men ett slags axelkappa af brunt tyg; som betäckte hennes hufvud, axlar och armar hindrade honom att se anletsdragen. Imedlertid trodde chevalieren sig igenkänna den höga smärta växten och den majestätiska gången hos sin värds dotter, Marguerite de Peyras. Hvart kunde, vid en sådan timma och med så mycken hemlighetsfullhet, en ung flicka begifva sig, en fl:cka, hvars klokhet och sträng! sediga uppförande berömdes kring hela grannskapet, och hvars dygd gällde för att gränsa ända till sekterisk stränghet? Den unge adelsmannen med sina lättsinniga verldsåsigter tänkte genast att den stränga Marguerite var lika