Aftonbladet – 19 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTHET. — Är det då säkert, frågade Michelot, at denna brådöd icke härrört af ett brott? Känner man ingen hem! ende till den olycklige? — Fiender till baasmt inföll Martin-Simon otåligt. Nej, nej; i Jenna händelse kan ingenting annat än blotta slumpen ha sin hand. Raboisson var noga könd omkring hela landet, för sitt omåttliga tycke för flaskan, och det var väl icke besynnerligt om flaskan en gång lände till hans olycka, synnerligast om, som jag förmodar, händelsen inträffade samma dag som ban begaf sig härifrån. — Hvarföre skulle den just inträffa då, om jag får lof att fråga? inföll Miehelot. — Hvarföre? Jo, derföre att jag hade gifvit honom litet penningar då han gick, och derföre att han, som jag sedan fick veta, låtit i ett af byns hus, der starka drycker mot min vilja båiles till salu, fylla sin lädersäck med bränvin. Den gamla skälmen var säkert full, innan han kom till det ställe, der han förgicks. — Är ni rätt säker derpå? återtog prokuratorn med nedslagaa ögon. Jag skulle kunna ba en hel mängd upplysningar att meddela i den undersökningsproc2ss, hvilken ni, herr MartinSimon, är tvungen att, i egenskap af byns fredsdomare, anställa öfver den timade olyckshändelsen. Se Aftonb. JM 170. 174, 4792, 473, 174, 175, 177. 178. 479 480 194, 4892, 183, 184, 185, 186