(laföråt mot annronsafgift.) En morgon på sjöstranden vid solens uppgång. När so!ea går upp öfver hafvets bryn och fi karen sakta till sjöstranden iar,! vid den purfrande skyn uti öster! då gäds bvarje fcgel på qvist, hvarje menniska på jord, . men mest vid de skummande böljornas gay. Då gungande jul en ilar på Neptuni visgar till strand, och fiskaren efter sin möda skyndar till låga kojans sköt, till makans svällande barm, då trifs ej sorgen i dess boning, bekymren kastas då bort för stundens lycksaliga njutnirg,