Aftonbladet – 17 augusti 1846, sida 3

RN —— af salen, steg han lifligt upp ech skyndade fram till de talande. oo Jag har sett den döda kroppen, svarade Marguerite i dyster ton. Chevalier de Peyras och fröken de Blanchefort halva äfven sett den. — Är det icke den der skärsliparen ni talar om? frågade Michelot, med ett utseende af lifligt och varmt deltagande; den der som på ett så fräckt sätt inträngde bär, samma dag då vi först anlände? Är det honom man funnit död? Martin-Simon svarade endast med en böjning på hufvudet. — Var ni helt och hållet okunnig om denna händelse, min far? frågade Marguerite, i det hon genomborrade fadren med sina flammande ögon, — Och hvar dj—n vill du vil att jag skulle fått veta det, som du nu kommer och berättar mig? Jag har icke sett Raboisson alltsedan den der morgonen, då han gick härifrån, för att begifva sig till Briancon, och jag trodde honom vara längesedan anlöänd till denna Provinsens residensstad; då han i dess ställe företagit sig att dimpa ned i en af Ia Graves hålor, som en fyllhund, hvilket han alltid bar varit. För resten, min goda Marguerite, inser jag icke hvad det kan vara att bedröfva sig öfver. Det är en odugling mindre. Det är alltsammans, Den unga flickan fortfor att stå stilla och 9. rörlig midt emot sin far, på hvilken hon oaflåtligt fästade sin blick. (Forts. följer.