Aftonbladet – 17 augusti 1846, sida 3

få taga er uppmärksamhet i anspråk för en pligt, som är långt ifrån angenäm att uppfylla. oo Hål... hvad du är allvarlig, utbrast den gode mannen, som nu först märkte Marguerites högtidliga utseende. Men innan du meddelar mig de stora nyheter, dem du sannolikt har att frambära, borde du först formera en förtroligare bekantskap med din kusin, chevalier de Peyras och hans vackra fästmö, samt lyckönska dem till deras i morgon förestående bröllopp. Gör det nu, för tusan! Marguerite gjorde icke en enda rörelse, för att efterkomma sin fars uppmaning. Hon förblef stillastående, med ögonen sänkta mot golfvet, i synbar förstämning, svarande långsamt, med ett ord i sender: — Mi de ursäkta mig båda tvål... Jag kan ej i detta ögonblick tvinga min mun till uttalande af sällhetsönskningar. Gud skulle icke höra dem. — Min Gud, hvad betyder denna sorgsenhet? frågade fredsdomaren, Hvad fattas dig, Margot?... Hvad bar då händt? Hans dotter drog honom hastigt till en vrå af rummet och tillhviskade honom några ord med sakta röst. Konungens i Pelvoux glädtighet syntes på en gång upphöra; han ropade med den lifligaste förvåning och utan att bry sig om, det alla närvarande hörde honom: — Raboisson!... hvad säger du?... Raboisson, funnen död i ett brådjup!... Jag säser dig att det är omöjligt, Namnet Raboisson kom prokuratorn att spritta till. Från stolen, der han satt, på andra ändan