Aftonbladet – 14 augusti 1846, sida 2

blicket derefter, då byn var i annalkande, åter uppkallades å däck, då befallning tillika gafs om seglens bergning; att, med hänseende till 11:e frågan, sjöförklaringen upplyser förhållandet derom och ordningen för åtgärderna; att svaret å 12:e frågan innefattas i det, som å den 41:e af vittnet redan blifvit lemnadt; att 13:e frågan af vittnet besvaras lika med sekundlöjtnant Ringheim; att, vidkommande 14:e frågan, Befälet om bord hade chefens befallning att observera väderlekens beskaffenhet å den i chefens kajuta placerade skeppsbarometern, som med en thermometer var sammanfogad och när som helst varsko chefen cm luftförändringar; men som då icke varande observations-officer, har vittnet sig icke kunnigt, huruvida barometern hade visat någon förändring eller icke; att, med afseende å 45:e frågans innehåll, vittnets omdöme är, att, ehuru luften var mulen och regnig samt mörkare i NW., någon anledning icke var att vänta en så förfärlig by, som den, hvilken öfverföll korvetten, och att småsegelns bergande först borde komma i fråga, samt att 16:e frågan på lika sätt besvaras; att till utredande af hvad 47:e frågan uppteger, vittnet i allo instämde uti hvad kaptenlöjtnanten Tersmeden derom intygat; att han icke kan meddela upplysning om förhåjlandet, som i 48:e frågan omförmäles; att chefen, hvarom i 49:e frågan upplysning äskes, vittnet veterligen hvarken påka!lade något råd af sekonden eller öfriga befälet, i afseende på manövern, vid ovädrets annalkande; att hvad sekondens plats vid olyckstillfället beträffar, 20:e frågan redan af vittnet blifvit besvarad, och intygade vittnet i öfrigt att, så vidt han i bast kunde finna, hela besättningen vid olyckstillfället var på däck, med undantag af läkaren och proviantförvaltaren, hvilka, enligt hvad vittnet bestämdt tror, voro nere i sina hyttor; att 214:a frågan med nej besvaras; att, angående 29:a, vittnet efter olyckshändelsen hörde chefen tillsäga några nära honom varande personer af manskepet: försök att kopa båtarne om ni kan, och slutligen vidkommande 23:e eller sista frågan, att vittnet, ungefärligen en half timme efter fartygets förolyckande, simmande träffade sekurdlöjtnant Lidman samt jungmännen Johansson och Söderlund i sjön, sittande på några lösstänger, som de troligen nöjat tillsammans och således voro försedda med bättre flytgods än vittnet samt de öfrige i slupen bergade, men att de förre sedermera icke blefvo af vittnet synlige, och efter all sannolikhet numera icke äro vid lif. Till vittnet ställdes ytterligare den frågan, huruvida nägon annan seglare syntes i närheten af korvetten korrt före eller efter dess förolyck ande, på hvilken fråga vittne. svarade, att han på förmiddagen väl såg en mängd seglare och äfven på eftermiddagen 3 eller 4, men att korvetten hade seglat förbi dem slla, så att korrt före eller efter olyckan ingen af dem var synlig, förr än påöljde natten, då ljuset af en nachterhuslampa syntes och en brigg i dagningen på någon distars från vittnet och de öfrige bergade observerades med stormärssseglet back, men hvilken, oaktadt gifne nödrop af de skeppsbrutne, tillsatte segel och förlorades ur sigte. Uti svaret på denna fråga instämde till alla delar sekundlöjtnant Ringheim. Öfvorsltyrmannen Sandvall vitsordade äfven för sin del sjöförklaringen i de delar hvarom han äger kännedom; eller om hvad som tilldrog sig dels intill dess nattrefvet intogs, dels ock sedan korvetten börjat kränga, men under tiden deremellan var vittnet under däck för att lägga ifrån sig ett instrument samt påtaga en regnkappa; berättade vidare med föranledande af förut framställde frågor: att väderleken var vacker då afseglingen från Havanna skedde den 30 April om morgonen; ett fartyget då var i godt skick; att sekonden förde befålet då nattrefvet intogs vid 4 glas, men ville vittnet vid närmare eftersinnande påminna sig, att chefen sjelf gaf befallning om refningen; att ungefärligen en half timma före denna refning vittnet var nere i chefens kajuta för att sätta af i sjökortet och derunder samtalande med chefen om hemlandet och återresan dit, som den förre önskade måtte gå lyckligt, men utgjorde väderleken icke något ämne för samtalet; att chefen likväl tillfören2 för vittnet ofta yttrat att han fruktade för den noråvestliga vinden i det farvatten, hvaruti de befunno sig; att vittnet icke känner om någon rapporterade till chefen att luften var mulen och regnaktig, men att chefen sjelf hade sig sådant bekant; att det väl var något mörkare i NV. och såg ut att blifva ruskväder, men icke något så beskaffadt att, eiter hans omdöme alla segel behöfde bergas; att då, efter refningen och sedan styrbords 4:a del äter nedgått ä trossbottnen, för att fortsätta derförut påbörjadt arbete med luckornas omvändning, åter kommenderades, alle man på däck! vittnet, jemte de å trossbotten varande personer af manskapet, åter gick upp på däck under fartygets krängning, men hörde endast att bramsegein skulle bergas, och hvilka äfven strax efter detta kommando blefvo uppgigade; men hörde vittnet icke att kommando förut gafs till storseglets bergande; att vid vittnets ankomst på däck 35:e kanonen var i gång, samt att han icke bestämdt känner huru korvettens kanoner voro fastgjorda, men tyckte sig hafva förmärkt att de voro surrade såsom herr kaptenlöjinanten Tersmeden uppgifvit, eller med fasta bröstlavettstaljor och styfhalta sidotaljor; att vittnet gick till rodret, som blifvit upplagåt, hvarvid fartyget började falla, men att chefen då icke vidare af vittnet observerades; att han icke kan upplysa, huruvida, före afseglingen från Havanna, kanonerne undersöktes, för att utforska om de voro väl och riktigt fastgjorda; stt då han, vid det tillfälle då fartyget började kränga, hörde att några af de på trossbottnen sysselsatta personerna af manskapet kommo upp efter honom och erfor att de som förut uppgått voro på sina poster; men huruvida alla hunnit uppkomma kan vittnet icke upplysa; dessutom intygade vittnet, dels att han efter olyckshändelsen icke blef varse några flere än de hit anlände bergade af besättningen, äfvensom att han kort före eller efter olyckan icke såg någon seglare i närheten af korvetten, dels att, ehuru efter kantringen, försök gjordes att losskapa korvettens småfartyg, sådant likväl icke medhanns, emedan först akterskeppet och strax derefter förskeppet hastigt sjönk, dels ock, att under resan emellan Havanna och det ställe i siön. hvarest