Aftonbladet – 14 augusti 1846, sida 1

lapderiug af adt en rättsJA! UtS5a HaDUunadP Visar Sig, All 3 herre, H. M. Konungen af Danmark, Sehleswig, Holstein och Lzuenburg, af hertigdöme: fiatoin: ständer af, emo: de i Ryeskildska Stör Spsomlingen år 4844 emot hertigdömena 5chle-wigs och Holsteins statsrättsliga ställning ziorda framställningar i det öppaa brefvet ald 8 ali 1846 förklarat sin afsigt, att med Danska i onarkien förena den sjelfständiga förbundssteten iTolstein ; ati åt den till Holsieins rätiigheter hörande ei Schlesoskiljaktiga föreningen med hertigdt wig en tydniag blifvit gilven, som d ika-med eit fullkomligt upphäfvnde denna förening; alt vidare i den kungligsz Tjärms ningen, till. närvarande Ständerförsaralkng sa Orgaenligt grundlig, stäcderna såsom ! Iner för folket tillkommande fria port blifvit kränkt, genom ett förbud emot Jtitioner och föreställningar rörarde ber d mena Schleswigs oca Holsteins statsrätt!iga ställning, och ett, genom vägrand-t all adressen, oss blifvit betaget alt var vi på laglig väg sträfvade att hos utverka afbjelpandet af våra besvä ska Ständerförsarlingen bar derföre pligt emot den förbunisstat, hon r-r fordra, alt förtröstansfullt bringa till förbundsförsamlingens kännedom hv ij tills förefallit och sakens närvara ställning, då förbundsförsamlingen öfvertagit förpligtelsen, att bådeiinre och yttre hönseende oförkränkte upprätthålla hvarje särskild förbundsstats rättigheter, då anmälan deromsker af den dei rörer. Tizehoe den 3 Aug. 41846. Vördnadsfallt: Hertigdömet Holsteins Provincialständer.n Enligt uppgift i ett Kielerblad ha suppleanterna för de ledamöter af Hoilsteinska Ständerförsamlingen, hvilka afrest från Fx hoe, blifvit inkallade att möta der såsom i varcon d. 15 dennes. Man tror dock ej zti så sånga in ställa sig att det antal, som erfordras för att kunna fatta beslut, blir fulltalizt. Kozsungen i Dsnmark har i en utomoördenttig beskickning till Berlin afsindt greve Moltke, utan tvifvel i afseende på de THolsteinska angelägenheterna. SCH WEITZ. Den bekante skalden och journalisten Heinrich Heine dog i Gockenthal, hredvid Fbhunr, i Bern, samma dag som den alimäss2 omröstres räd ro hernska grundlagen böl På kares räd nade hn yta hagen nöl å lälägen vid foten af alperna, och b trakt, be. N , Dek för uppfriskande och stärkande 1.s. rn Ör sin skoffit sig ett landtställe. Ett förnyadt slagafit fall slutade hans Lif. ITALIEN. Den 27 Juli hade påfven i qvirinaipalatset församlat det hemliga konsistoriet; ban visade sig vid detta tillfälle, enligt bruket, för första gången i den röda sidenpluvialen och den gyldne mitran. Från sin tron höll ban till det beliga kollegiet ett tal på latin, hvilket af dekanen, kard:nal Micara, besvarades, på erna och kollegernas vägnar; hvarefter påfven högtidligen aflade sin ed, enligt de apostoliska konstitutionerna. Kardinal Carboli-Bussi sades vara afsänd till Bologna, för att öfverenskomma om afskedandet af de af förra styrelsen för 20 års tid anvärfvade och der stationerade 4009 schweizarne: de skulle få ett vederlag i penningar. j Populära asekdoter cm påfvenx höra nu till dagens ordning i Rom. Det vore likväl förhastadt, om man ville anse dem ör tillförlitliga: i mängdens mun förändrar sig så mycket genom tillägg och missförstånd. Men sidana som de äro, visa de folkets föreställningssätt om dem de närmast angå. För få veckor sedan såg romerska folket nästan ingenting annat i kyrkostatens öfverhuvud, än ett nödvändigt ondt, och nu är det förtjust öfver den nye statschefen; endast några få, med det gamla styrelsesystemet sammapgrodda ärelystnåder och egennyttor, smyga ännu här och der ett klenrder fram öfver sakernas nya utseende, Det är förut nämndt, att de genom utströende af treförsade carbonari-kokarder sökt väcka betänkligheter hos hans helishet öfver följderna af.hans mresti och hans förbättringsplaner; de närmare berättelserna härom förmäla nu, att då folket Foligno grep en person, som pistod sig hafva ittat rågra på gaten, så fann man att han nade fickorna fulla derm-d. Man höll borem, skaffade i hast nål och tråd, sydde ihop ficcorna och förde honom till legaten, inför hvilen ban änd:ligen tillstod att ban handlat som gent åt polisen. När chefen för polisen, ståtvållaren i Rom, Monsignor Marini, framl:de ör påfven en hop dylika kokarder, som sades ara hittade på gatorna i Rom, gaf påfven det edan omnämnda svaret, att det vore ett godt ecken att man kastat dem på gatan såsom oyttiga; han säges ha tillagt, att Marini gjorde väl om han tillsåge att de som hittade sådana, cke voro desamme som lagt dit dem. Sisom hef för polisen, påstås Monsignor Marini ha å det ifrigase satt sig emot amnestiens utfärlande, och icke döljt sitt missnöje sedan den örkunnats. Sålunda sökte ban, dagen efter förta glädjeyttringarne deröfver, att hejda deras föryande, och hade redan, eter gamla systemet, Ait hazätta la tillvånsar till avirinalnalst.ns