Aftonbladet – 13 augusti 1846, sida 3

hört för tvenne är sedan, så att de sammankom e Ister som gesällerne efter denna tid å fettisdagarne hällit, måste betraktas såsom enskilda tillställningar; men att då desse egt rum å deres herrberge ,) vittnet för sin del ansåg gesällerne dervid icke vara I ställde i samma förhållande som enskilde å ett nä, ringsställe sig uppshållande gäster, de der voro -I pligtige att inom viss i författningen föreskrifven ) tid från näring stället sig sflägsna; samt att vittflnet icke uppdragit åt polisbetjeningen att vid ifrågavarende tillfälle sistl. år vara tillstädes för att 1 hanchafva ordning; samt att gesällerne alltii bruilkade hålla sine sammankomster å herberget, beI Å room RR stående af ett innanför näringsidkerskan Söderlunds krogrum beläget rum, som af gesällerne derI till förhyrdes. Gevaldigern Jäderin erinrade, att hofslagsregeIsällerne icke hade något serskildt herberge utan I dertill för sine sammankomster begegnade ett ar I näringsidkerskan Söderlunds krogrum, för upplåtelse hvaraf ce till henne erlade tjugu riksd. bko jom året, äfvensom att gesällerne år 1844 blifvit Jaf den som då förestod rörelsen å samma ställe förvägrade att fettisdagen sammenträda, enär de dertill icke utverkat sig tillstånd af embetet, hyvilIket på begäran skulle u:i protokollet inflyta. 9:0 Aldermannen Jagare, kunde icke vidare i saken upplysa än att enligt en gammal plägsed, hofslagsregesällerne, brukade fettisdsgen sammanträda å näringsstället (der, enligt hvad vittnet vid ett sednare rättegångstillfälle betygade, ieras herberge hyres på kontrakt) och fira den med en såkallad sexa; samt att desse numera helt och håltet enskilda tillställningar icke skett emot embetets eller mästarnes vilja. : 3:0 Åldtgesällen Dahlgren berättade at: han fettisdagen sist. år varit tillsammans med hofslegaregesällerne å deras herberge och klockan straxt efter nio på aftonen uppehållit sig uti ett innanför sjelfva herberget belaget mindre rum, gå vittnet, i anledning af uppkommet oväsendeirummet u:anför, der gesällerne voro församlade, dit utgått och funnit Jäderin stående på golfvet befallande gesällerne att genast esflägsna sig från herberget, ssmt då de icke genast åtlydt tillsägelsen, handgripligt motat ut dem til! det yttre krogrummet, dit även vittnet blifvit utskuffad;. att då näringsidterskan Söderlund anhållit att vittnet såsom åldtgesäll måtte få qvarstadna för att uppgöra liqvid, Jäderin yttrat: phan må vara åldtgesäll bäst han vill, så skall! ban ut, hvarpå vittnet sfligsnat sig från krogen der han sett att Redell uppehöll sig efter honom, hvaremot vittnet icke wvarseblivit gesällen Lindberg; att sedan viitnet ugätt, pitrull ankommit. men att vittnet icke sett uppträdet emellan Redell och stadssoldaten Lindström, enär vittnet då uppehållit sig ett stycke derifrån på andra sidan af Oxtorgsgatan, der vittnet staådnat någon stund, hvarunder gesällen Thbunshom ankommit till honom och yttrat: vi ska se huru de göra åt Redeli. men att vittnet genast skiljt sig från Thunholm och gått hem, utan att vittnet iakttagit mera än hvad han nu uppgifvit, ländande till upplysning i målet. Gevaldigern Jäderin fick till vittnets besvarandce framställa följande frågor. Om icke gesällerne fört oväsende innan Jäderin inträdde å herberget? förhållit sig tyst och stilla, men vid det Jäderin inkom å herberget hade högljudt tal uppstått och oväsende, föranledit deraf att hvar och en i hast börjat söka efter sin hufvudbonad. I Huruvida icke öfverenskommelse egt rum med näringsidkerskan Söderlund, at liqvid för den intagne förtäringen skulle lemnas först vid den näst påföljande qvartalssammankomst, och att följaktligen någon fråga om liqvid icke kunde vid tillfället uppstå? Svar. Med liqviden som i vittnesmålet omnämndes, afsåg vittnet de drickspenningar till uppasserskorna, som gesällerne sammanskjutit och vittnet uppburit. Härjemte erinrade Jäderin vid vittnesmålet ati vittnet allt för väl haft tid att uppgöra ligviden, då en half timma åtgått från Jåderins ankomst, till dess D:hlgren bortgått. 4:0 Fabriksarbetaren Appelgren: att klockan mellan nio och tio ifrågavsrande afton, då hofslagaregesällerne och bland dem vittnet vsrit församlade å sitt herberge, Jiderin ankommit dit och tillsagt dem att skiljas åt, emedan de icke fingo vara tillsammans efter klockan nio på aftonen; att med anledning deraf en del af gesällerne eflägsnat sig, men de öfriga qvarstadnat, då efter en kort stund patrull anländt, dervid, sedan Jäderin förnyat sin uppmaning till gesallerne, med yttrande: zen som ej går godvilligt skall patrullen köra ut, somlige af dem godvilligt begifvit sig af, men andra blifvit med väld af patrullen utskuffade från krogen på Hötorget, bland hvilka sistnämndes antal äfven befunnits Redell, hvaremot vittnet icke vid tillfället varseblifvit Lindberg; med hvilken, jemte flere andra, vittnet dock straxt derefter sammanträffat ett litet stycke fram på torget; att vittnet från detta ställe gifvitakt på hvad som sig tilldragit och derviå förnummit att, sedan alla gesälJerne utkommit på torget, en stor det, och bland dem Redell, sökt att åter intränga på krogen, hvarigenom då stadssoldaterne satte sig till motvärn, en stark trängsel uppstått; att vittnet icke kunnat förmärka något uppträde mellan Redell och stadssoldaten Lindström, men att vittnet efter en kort stund hört ropas: tag och arrestera honomp, samt derpå sett tvenne stadssoldater taga Redell, som under trängseln förlorat sin hatt, emellan sig och afföra honom till corps de gardet; men vittnet hade icke vid tillfället varseblifvit någon af polisbetjeningen och kände icke huruvida Redells arrestering skett på deres befallning; att, sedan stadssoldaterne med Redellaflägsnat sig, gesällen Löf framgått och upptagit Redells hatt, samt, åtföljd af Lindberg och vittnet med flere andra, begifvit sig till corps de gardet, der Löf aflemnat hatten till en stadssoldat; att då de varit på väg att åter aflägsna sig, uppsyningsmannen Spångberg utkommit från corps de gardet och till flere stadssoldater, som stätt omkring honom ropat: tag fast den der med käppen, hvarpå en af gesällerne blifvit gripen och införd på corps de gardet; men vittnet som skyndsamt förfogat sig bort, och icke närmare laot tilldragelsen härvid Då minnet, hade icke varSvar. Före Jäderins ankomst hade gesällerne: 4 ) i s