Aftonbladet – 13 augusti 1846, sida 2

Men farväl med dig, mitt barn, efter som du redan vet alltsammans. Glöm icke att uträtta min kommission hos din far. I det samma begåfvo sig gubben och hans medfölje till den närbelägna ladan, medan Ernestine och Marcel!lin släpade Marguerite med sig till hennes fars hus. FEMTE KAPITLET. Marguerite lät mekaniskt leda sig af de båda unga personerna, likasom bade bon förlorat förmågan alt tänka och att vilja. De begåfvo sig till salen i nedra våningen, der Martin-Simons röst hördes; men just i det ögonblick, då Marguerite trädde öfver tröskeln, tycktes hon på en gång återvinna hela sin själsnärvaro. Horn tvärstannade och sade till Ernestine och Marcellin med ett sönderslitande lugn: — Inträden ensamma. Min far önskade eder närvaro, för att med er få tala om något som rör er framtida sällhet. Jag skall lemna honom ännu detta ögonblicks lugn. Dessutom skulle jag icke ega styrka att ...-. Hennes anletsdrag ryckte härvid på ett underligt vis, som om hon hade gjort öfvermenskliga ansträngningar, för att qväfva ett utbrott af smärta. Rösten felade henne och hon skyndade hastigt bort, i det hon med en nästan befallande åtbörd pekade på salsdörren. Chevalier de Peyras och fröken de Blanchefort voro ytterst öfverraskade af det djupa lidande, som uttryckte sig hos deras värds dotter, så väl i hennes anletsdrag som i hela hennes väsende; men den närvarande stunden tog dock hela deras uppmärksamhet i anspråk och