GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTI. — Hvem har sagt er det? Hur har ni kun nat tänka?..... — Sök ieke att bedraga mig, sade Margue rite sträft; den unge mannen är icke er bror — Men så tro åtminstone .... stammade fröken de Blanchefort, att nödvändigheten en dastio: sion — Han är icke er bror, upprepade den ung: bergsboflickan, med ett uttryck af kall värdig het. Ni har sagt osanning. Akta er, att ickt Gud straffar er! Ernestine . nedböjde hufvudet ännu djupare under tyngden af denna oväntade förödmjukelse, och döljande ansigtet i sina händer, började hon snyfta: — Ja, ja! . . stammade hon — ni har rätt. Gud skall straffa mig, och han straffar mig redan. Marcellin, säger du ännu att jag icke gjort någon uppoffring för din skull? Marguerite såg med-:skenbar likgiltighet fröken de Blancheforts tårar rinna. — Mamsell Marguerite! ropade chevaliern, Jag vet att ni har rättighet att vara sträng; men är: det väl -derföre ädelmodigt af er att med. förebråelser öfverhopa en: annan. flicka, derföre atthon kanske haft mindre mod och styrka än ni? Marguerite stod några ögonblick tyst, med ögonen sänkta mot jorden. ) Se Aftonbl. J4 170, 171, 179, 173, 174, 178, 277, 170, 179, 120, 182, 192, 133 och 484,