Aftonbladet – 13 augusti 1846, sida 1

-Ide från andra sidan den. ovannämnde bergsboI flocken. . Marguerite varseblef bland dessa en Igammal gubbe med snöhvitt hår, som var en slägtipg till hennes mor och som nu tycktes anföra hela truppen. Till denne närmade hon sig med skenbart lugn. Vid Marguerites annalkande gjorde hela truppen halt, och hvarje karl aftog mössan. Den gamle hvithårige gubben var den ende, som stod med betäckt hufvud, åtnöjande sig med att välvilligt helsa på henne. — Morbror Jean, bvad är det ni der bär med så mycken försigtighet? frågade Marguerite. oo Det är ingenting... ingenting, min lilla vän, svarade gubben, synbart förlägen. Kunna vi få tala med din far? — Han är sysselsatt för ögonblicket; men berätta mig... — Se så, se så... bry dig icka derom. Men Marguerite lät icke afskräcka sig. — Morbror Jean, sade hon, säg mig, för Guds skul!, hvad det är. — Hvad hon är envis! Nå väll... det är en menniskokropp, som blifvit funnen i ett af la Graves brådjup, en mil härifrån, och nu komma vi och söka din far, på det att han må anställa undersökning, angående detta dödsfall. Se så, du begriper väl att detta skådespel icke passar för dig. Aflägsna dig, mitt söta barn, och säg till fredsdomaren att ban, så snart han får någon ledig stund, kommer och träffar oss i Roberts lada, dit vi vilja bära den döda kroppen. g Marguerite var ännu lika lugn till utseendet; men fröken de Blanchefort, som höll henne