Aftonbladet – 13 augusti 1846, sida 1

— Se så, sade han, nu är friden afslutad, och den skall, som jag hoppas, icke bli så snart störd. Men ni sade ju, mamsell Simon, att man väntade oss der nere i byn. — Ja, svarade Marguerite, med en röst, så lugn som om ingenting alls hade tilldragit sig; ty så hastigt halkade alla häftigare rörelser bort från denna kraftfulla själ. — Min far, som såg. er gå hit upp, sade Marguerite, har befallt mig att skynda hit, för att be er genast komma tillbaka. — Skyndom! Chevaliern bjöd. henne armen, vid nedstigandet utför trappan, men hon afslog med ett utseende af förakt denna hans artighet. Då värde Peyras sig till sin fästmö, Men hontackade honom-med ett. melankoliskt leende och skyndade efter Marguerite, hvars arm hon fattade med tryggheten af ett barn, som sätter sig under sin moders beskydd. Chevaliern betraktade under nigra ögonblick huru. de unga: flickorna , stödda:mot: hvarandra, nedstego från berget, båda klädda på samma sätt, alldeles som-tvenne systrar, båda ganska sköna, den ena prydd :med städernas fina och ovaraktiga skönhet, den andra med bergsregioaernas. friska och majestätiska fägring. Han mumlade dervid, tankfull, för sig sjelf: — I sanning ... jag vet icke hvilken af de våda jag tycker mest om. Men hastigt skyndade han, liksom för att) indslippa dessa betraktelser, att sjelf med storal teg ila utför gångstigen. De unga flickorna ingo beständigt före honom försänkta, liksom an, i sina egna tankar.