Aftonbladet – 12 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFVAN. BERÄTTELSE AF ELIE BERTIL. FJERDE KAPITLET. Några dagar efter de nyss omtalade händelserna, spatserade chevalier de Peyras och fröken de Blanchefort en frisk och vacker morgon på en liten gångstig, hvilken slingrade sig uppför det grönskande berget, på sidan af Boutdu-monde. Detta berg, som hade ett amfitheatraliskt läge, utgjorde en af bergskedjornas inre, dalen omgifvanie sluttningar, och den gångstig, hvarpå våra älskande nu vandrade, besöktes vanligen endast af herdar, som gingo att på de högre, af solen mera gynnade bergregionerna valla sina bjordar. Också tycktes de förlofvade icke med sin spatsergång hafva annat ändamål, än att, nozgare än de vid sin ankomst hunnit göra, betrakta de pittoreska skönheterna af ett landskap, i hvars sköte slumpen hade kastat dem. Snart satte de sig, något vända från hvarandra, på en med ljung och lungmossa bevuxen klippa, hvarifrån de kunde synas och äfven se sig omkring på en sträcka af fem mil. Vid deras fötter utbredde sig hela Bout-du-Mondes da!, liknande en af friska, gröna örter sammensatt bukett, jemte byn, hvars lätta rökpelare höjde sig såsom blå spiraler och gi go att blanda sig med de lätta strömoln som summo i atmosferen. Midt emot visade sig det gigantiska Pelvoux i hela dess vilda majestät, med sina i solstrålarna glimmande glacierer. Med undantag af den grönskande dalen, som utbredde sig för åskådarnes fötter och som af bergsbosrnas veckra boningshus punkterades med hvitt, företedde landskapet icke annat än ) Se Aftonbl. J4 470, 174, 179, 173, 474, 178, 477, 178, 179, 120, 184, 182 och 483. i