Aftonbladet – 11 augusti 1846, sida 3

RN —! — — NN kuratorn gick att ensam spatsera i byn, ender: för att hemta frisk luft, eller ock för att i al friket få göra sina betraktelser öfver de upp. täckter konungen i Pelvoux meddelat honom. Natten hade nästan inbrutit, då han tänkte på att återvända till sin värd, och han hade icke mer än trettio steg qVar till dennes boningshus, då han kände sig sakta ryckt i kappan. Han vände sig hastigt om, oeh fann sig, till sin stora bestörtning, ansigte mot ansigte med den gamle Raboicson. Denne lutade sig intill hans öra och frågade i en hemlighetsfull ton: — Ar ni lagkarl? — Ser ni icke det? frågade åter prokuratorn, hvars svarta drägt tillräckligt vittnade om hans yrke. . — En lagkarl..,. en riktig lagkarl? — Utan tvitvel. — Nåväl, återtog auvergnaren, med mera lillighet än som vanligen förrådde sig i hans slappa anletsdrag; om ni är en verklig lagkarl, så bör ni tycka om ett sexlivresstycke. Här är ett sådant, vill ni förtjena det? I detsamma lyfte Raboisson, till lika höjd med sin medtalares ögon, det omnämnda sexlivresstycket, hvilket ban uppdragit ur fickan af sin trasiga tröja. Michelot hade god lust att kasta myntet midt i ansigtet på skärsliparen och fortsätta sin gång. Imedlertid ingaf honom hans gamla vana vid praktik den tankan, att han möjligen skulle kunna betjena sig af den fattige Raboisson till genomträngande af någon hemlighet, Han låtsade således antaga tillbudet med all den tack