Aftonbladet – 11 augusti 1846, sida 3

samhet som landstrykaren otvifvelaktigt väntade sig ör sitt ädelmod. — Nå, min vän, yttrade han, i det han — kanske af gammal vana — utsträckte handen. Hvad vill du att jag skall göra? Rabois:on nedstoppade ånyo myntet i sin smutsiga ficka och yttrade: — Det behöfs icke mer än att ni kloltrar några ord på en papperslapp, hvilken ni sorgfälligt gömmer. Men ingen skall veta det, och vi kunna ingenting uträtta der i huset. Han pekade dervid på Martia-Simons hus. — Hvar skulle jag, i det fallet, kunna träffa er? frågade M-chelot, Skärsliparen besinnade sig några ögosblick. — Skulle det vara möjligt att ni kunde komma till porten af dalen, just vid dagbräckningen, och taga med er allt hvad som behöfves för att skrifva? — Gerna; jag reser i morgon till Grenoble och jag måste ovilkorligen fara igenom passet, hvarom ni talar. — Vi skola således träffas der och talas vid. Det är sagdt. Penningarne skola tillhöra er. I samma ögonblick försvann den besynnerliga menniskan i mörkret, lemnande Michelot, som fördjupade sig i gissningar och slutsatser, dem han önskade att tå utredda. (Forts. fölier.) RE — DROTTNING VICTORIA OCH HENNES MHOFDAM. Drottning Victoria besitter en af de engelska nationaldygderna, punktlighet i hög grad, och fordrar denna egenskap äfven hos sin omgifning. Hela bofvet var församladt en dag, för att bevista en of