Aftonbladet – 11 augusti 1846, sida 1

er OA Istigt, at jag skulle, bland bergen här, hafva upptäckt en guldgrufva, hvars afkastning jag använde för min enskildta del och som varit Jupphofvet till min förmögenhet. Välan! om du också gick att utsprida detta rykte, vare sig här eller annorstädes, tror du väl att någon skulle sätta tro till berättelsen af en man, sådan som du? Tror du väl att ditt prat skulle hinna ända till landets högsta myndigheter, och att de, på så lösa grunder, ginge att för konungens räkning reklamera grufvan och störa den ljufva frid, som dessa bergsbor njuta? Och om man även skulle tro dig — hvad skulle väl bli följden deraf. Har man icke redan bitsändt ingeni5rer och kemister, för att undersöka jordmånen här, i följd af det obestämda rykte som gick, att våra berg här skulle innehålla någon guldådra? Hvad ha de funnit, desse från Paris utskickade, ypperlige lärde, som vändt upp och ned på landet, ifrån Pelvoux, ärda till Geneve? De ha på titt att vi hade en fattig kopparådra, hvilken knappsst innehölle nog guld, för att dermed förgylla en förlofningsring. Gå nu och säg att konungen i Pelvoux har upptäckt en guldgrufsva af omätligt värde, Du skuile snart se dig innesluten i ett korrekionshus, såsom den, hvilken befattat sig med ;pådom, eller som en pratmakare, hvilken melelst en bedräglig uppfianing af lögner och stidlersladder, vill komma åt penningar. Kanske att Raboisson icke fullkomligt besvep andemeningen af Martin-Simons tal; imederiid fattade han dock tillräckligt innehållet af lennes raska svar, för att inse det sannolika ler rimliga deruti.