Aftonbladet – 11 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE PERTI. Denne man, som tycktes hafva konungens Pelvoux öde i sina händer, var ingenting me; och ingenting mindre än hvad han syntes vara d. v. s. en fattig skärslipare, som strök landet omkring, för alt förtjena sitt bröd. Han var en stor och reslig karl och skulle, oaktadt sina sextio år, ännu varit ganska rask, så vida icke dryekenskapen hade hos honom grundlagt en början till bräcklighet. Hans rygg var böjd, men vida mer af vanan att bära det tunga redskapet, än af årens tyngd; och hans breda, knotiga hand syntes ännu hafva en styrka, som ieke var att förakta. För öfrigt syntes intet förståndigt uttryck hvarken i hans kopparfärgade ansigte, eller i hans stora, hängande läppar, ej heller i de matta och fåniga ögonen, som suto långt in i de skrynkliga ögongroparne. Annu aldrig hade en hög eller ädel tanke uppstått i denna menniskas trånga och skalliga hufvud, som nu var betäckt af en smutsig yllemössa. För öfrigt var mannen klädd i en grå buldanströja samt byxor och damaskor af skinn, alltsammans mycket smutsigt och trasigt. Raboisson skull? sålunda, med detta utseende kunnat skrömma hvarehda resande som han mötte på de aflägsna bergvägarne. Hans djerfva sätt att föra sig väckte hastigt all den kufvade vreden hos Martin Simon, som ) Se Aftonbl. 22 470, 174, 172, 173, 174, 175, 477, 178, 179, 180, 181 och 182,