Aftonbladet – 11 augusti 1846, sida 1

Cerro får väl lJåf att förtjeva mitt lifsuppehälle. Tro 1i att jag, med de fem eller sexhundrade riks dalerna som er far har gifvit mig i åtskillig: omgångar, kan köpa mig ett tunnland jord, för alt sedan sitta med korslagda armar och ingenting göra? Dessutom tycker jag om att gå, jag; jag tar mig frisk luft och det gör mig godt. Se bara hvad jag är munter: ni skulle väl vilja se mig död och begrafven, men jag lefver till hundrade år, skall jag säga er. — Och hvad gör det mig, din gamle fyllhund! ropade Martin Simon, häftigt. Du gör vida mer af dig, än som någonsin värdt är, bara för det du råkat att en gång uti mitt hus få se, hvad ingen annan sett. Men akta dig att bringa mig till det yttersta. Ts.or du att Jag, i fell jag på allvar ville göra mig af med en besvärlig och pratsjuk menniska, icke skulle få folk nog, som ginge mig tillhanda i den vägen? Tror du det skulle vara så svårt att få bort en gammal landstrykare, hvilken ständigt skojar landet omkring och hvilken är till den rad begifven på dryckenskap, som du är? Iror du att om din döda kropp en vacker norgon hittades i ett af la Graves brådjup, någon skulle bry sig om att efterfråga, antinsen den ditkommit genom våldsam hand, eller! ff en händelse? Jag undrar hvem som skullel: råga efter om en gammal usling, sådån som lu, är död eller lefvande. ; Det alltför tydliga hot, som dessa ord innevöllo, tycktes, så mycket möjligt var, anslå skär-! liparens slöa sinne. Men Mergreta lade sig ;mellan, och det med en hetta, hvilken man ej: kulle kunnat vänta af hennes lugna karakter..