Aftonbladet – 10 augusti 1846, sida 3

Jalla de föregående. Hjelp mig du, min snälla Margot; du plägar ju alltid vera så uppfinningsrik. Sök du ett medel. Hvad mig angår, är jag i ett sådant tillstånd af vrede och otålighet, att jag ingenting kan besluta. — Nå väl, min far; tilltala honom bestämdt och i beslutsam ton; men tillåt mig att göra borom förslsger som, jag hoppas det, skola bli kraftigare än de förra varit. Nu kommer han. Verkligen hördes icke tunga och släpande steg i portgången. — Gör hvad du behagar,... jag anförtror mig åt dig, hviskade Martin-Simon. I samma ögonblick syntes Raboisson i salsdörren, och efter att på ett förtroligt sätt hafva helsat på bergsboen ech hans dotter, gick han att sätta sig midt emot dem, utan att de bedt honom derom. (Forts. följer.) ta asmeRnne — ISBERG I ATLANTISKA OCEANEN. Såsom en märkvärdig sällsamhet har man i år observerat en mängd stora isberg långt ner i den Atlantiska oceanen. Franska kaptenen Salles, hvilken mnyligen med sitt fartyg Concorde seglat från Martinique till Frankrike berättar härom följande: den 22 Juni på 43? 30 nordlig bredd och 40v. längd sågo vi plötsligt flere isberg framför oss, i det minsta två gånger högre, än masten på vårt fartyg. Två af dem sammanhängde under vattnet. Det vakthafvande manskapet trodde oss hafvaräknat en oriktig kurs och ropade land! men snar öfvertygade vi oss om att det förmodade landet var fria kringflytande isberg. Vi hade mycken möda att undgå den fara bvarmed de hotade oss,