Aftonbladet – 10 augusti 1846, sida 3

— llycklig af den sällhet jag sprider, så stolt öfve denna faderliga konungavärdighet som folket tacksamhet inrymmer åt mig. Och när jag be tänker att allt detta kunde tillintetgöras genom upptäckten genom den föraktligaste tiggare. känner jag rörelser af harm och hämnd hos mig uppstiga, känslor mot hvilka jag knappast kan värja mig. Märkte du huru våra främmande sågo på mig, när de hörde de förolimpande orden? Du kan icke tro hvad jag led af denna förödmjukelse, hvartill de voro vittnen. — Hvad göra dessa främlingar till saken, min far? Om ni har en hemlighet att dölja för dem, så fruktar jag deremot att de hafva en mera skamlig och mindre bekännbar, som de söka dölja för er. Martin-Simon betraktade sin dotter med ett utseende af förvåning. — Hal! jag gissar... sade han småleende. Du bar, måhända, märkt... Nå men, mitt söta barn; det ges hemligheter, dem du icke kan genomtränga. Förhasta icke ditt omdöme, imedlertid, och var icke afvig mot de unza främlingarna. Om några dagar skall du få veta allt. Marguerite gjorde en vördnadsfull böjning på hufvudet. Efter några ögonblicks tystnad fortor hon: — Raboisson skall säkert komma in igen. Hvad tänker ni göra, min far, för att af honom betinga er vår säkerhet? — Jag vet icke hvad parti jag skall (aga. Den skurken har så ofta brutit sitt löfte, att jag icke vet buru jag skall bära mig åt, för att af honom erhålla en ed, vida högtidligare än