Aftonbladet – 10 augusti 1846, sida 2

— —V— HM Har ni, herr Noöl fått i uppdrag att hindra folk från att tala med fredsdomaren, om det faller dem in? — Ni har i går, på en krog i Monestier, yttrat att ni ämnade taga vägen hitåt; men fredsdomaren vill icke se er; derom är jag ganska söker. Se så, vänd bara om och gå att supa er fu!l annorstädes, gamle drinkare! — Drinkare!... drinkare!... .mumlade der grofva rösten i vred ton. Akta er för hvad ni säger, herr Bokmal! Tror ni då att jag redan har glömt den der dagen, då ni lät mig gå in till er och fyllde mig, för att jag skulle omtala allt hvad jag visste om fredsdommarens rikedomar? Men se, ni hade att göra med en som var vida slugare än ni: jag sade ingenting och ni låg under bordet, halidöd af rus... kom ibåg det! Skolmästarns röst sänktes härvid och mums lade några ord, som ingen kunde höra. — Men nu säger jag er att jag inte vill tiga, ropade auvergnarens kärfva röst. Hvad jag har för affärer med fredsdomaren och hans dotter, angår er alls icke. Jag vill gå in, jag. Nå väll... om man är missnöjd med att se mig, så må man söga mig det midt i synen; men nej ... man skall icke våga det.... Skulle väl gubben Martin-Simon vara gramse på mig, för det der lilla sprattet jag gjorde, då jag sist var här? Jag sade ju ingenting om konom och iag är säker att han icke kör bort sin vän, skärslipardn, så konung i Pelvoux han än är. Alltifrån de första ord, som den der personen nade uitalat, hade Martin Simon bleknat och väftigt stigit upp. Marguerite hade äfven stigit