) —Det är min helighet, svarade konungen i Pelvoux, .gnuggande sina bänder. Jag skall I säga er allt, när vi hafva lyckats. Jag är van vid att aldrig tåla. någon -matsägelse, och om jag förtrodde er mina planer, skulle ni dervid (fiona en mängd bindet: öch svårigheter, dem jag nog skall förstå att besegra. Jag tycker om alt göra tjerster, men på mitt vis, och de, hvilka jag tjenar,-:måste litavmig råds, ehuru besynnerligt jag kan synaschiundfa i deras tycke. Just nu inträdde Marguerite, åtföljd at tvetine tjenare. Martin-Simön71308 hestigt fingret på munnen, för att-anbefalia tystnad och uppmanade de närvarande ratt osä:ta sig till bords. Ett slags förlägenbet ridde bland bordsgästerna under Hela milfiden. Micguerite, som satt mittremotosin far; tycke; j bafva någon annan tanka in den, att med en kall, men uppmärksam höfl:ghet, uppfylla en värdinnas pligter. Ernestine-var tankfullj och ce evaliern observerade med mycket noggrannhet allt hvad som tilldrog sig omkring honom. Mictelot deremot gjorde tappert sällskap med berrn i huset, såväl hvad samtalet som hvad matlusten ingick. (Forts. följer.) KARE SR