Aftonbladet – 8 augusti 1846, sida 2

var ea konung, den man vördade som en far och älskade som en vän. Hvarje hyllning, som egnades honom, var frivillig, det såg man at den skyndsamhet, hvarmed den frambars; det syntes tydligt, att dessa helsningar, dessa hedersoch vänskapsbetygelser härrörde från en erkänsla, som ständigt upplifvades af nya välgerningar. Det fanns de, som på de närbelägna höjderna, en fjerdedels mil från byp, trodde sig böra taga al sig mössan för Martin-Simon, lika väl som de, hvilka bodde midt i byn, några steg ifrån honom. Konungen i Pelvoux betraktade, å sin sida, med innerlig tillgifvenhet och med en verklig fadersblick detta beskedliga folk, som skyndade till för att helsa honom, efter en frånvaro af några dagar. För hvar och en af dem hade ban ett småleende, en välvillig åtbörd eller ett vänligt ord; han syntes lika tillfreds med dem, sus de med honom, och hela den stora byn med alla dess talrika invånare tycktes utgöra en enda familj, hvars patriark Martin-Simon var. Dessa iakttagelser fyllde chevalier de Peyras själ med så mycken beundran, att han för nåora ögonblick glömde sitt hat till prokuratorn och hvistade tiil honom med låg röst: — Den karlen måste dock vara en verklig trollkarl!... en sådan makt är ju nästan öfvernaturlig! — Ni har änvu icke kommit under fund med alla hans underverk; men jag har lofvat att iz2, genmälde prokuratorn med ett illparigt leesde. Man anlände nu till Martin-Simons hus. Det este sig utmed kyrkan oc stödde sig mot en yfantlig klippa, som skyddade byn från lavineras ras under de svåra årstiderna. Detta hus jar väl htet större än de andra, men det var ivarken grannare eller vackrare än d-. Facalen var vänd mot ctt litet torg, nästan helt ch hållet uthugget i klippan, hvilket torg om öndagarne utgjorde samlingsplatsen för byns nvånare. En hög mur, som sträckte sig kring la sidor af huset, på något afstånd derifrån, emnhög med första våningen, uppbar en terass af de ädlaste fruktträd. Den släta och