Aftonbladet – 8 augusti 1846, sida 2

GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTI. TREDJE KAPITLET. Om byn Bout-du-Monde, sedd på något afstånd erbjöd en hänryckande anblick åt poeten och art sten, hade den deremot på nära håll ett utseende af snygghet, ordning, beqvämligh t och rikedom, som ovilkorligen skulle göra e:t behagligt intryck på hvar och en som var älskare af det komfortabla, ealigt det moderna, från engelskan lånade uttrycket. Hvarje hus, omsorgsfuilt hvitrappadt, var skiljdt från de öfriga medelst bäckar af träd, så att det vackra skiffertaket till hälften doldes af lummiga grenar och var en eller tvenne våningar högt, alltefter välmågan eller betydelsen åf den familj, som bebodde de!. Ingenting erinrade kär om. det djupa elände, den ytterliga fattigdom, som annars tär de franska alpernas invånare; här utvisade allt frid, välmåga och öfverflöd. Inbyggarne, snyggt klädda i all deras e.kelhet och tarflighet, hade ett lugnt och förnöjdt, ehuru allvarsamt utseende. Det såg ut som hade en välgrande gudomlighet åtagit sig att med goda gåfvor öfverhopa detta eden i :ciniztyr, framtrolladt i ödemarken. Men hvad som mest förvånade de främmande, var den djupa vördnad och på samma gång den ömma tillgifvenbet, som byns invånare, utan undantag, visade Martin-Simon. De små gossarne, som lekte bredvid vägen, afbrö:o sina ystra språng för att Lelsa få honom; de unga flickorna nego för honom så vackert de förmådde, karlarne aftogo sina bergsbo-mössor, så snart de på långt håll blefvo varse fredsdomaren, och några gubbar, på hvilka han, af vördnad för deras höga ålder, tryckte händerna, syntes mera stolta öfver denna utmärkelse, än öfver deras sillverhvita hår, som i lockar nedfön På deras ax!ar. Man hade icke öfverdrifvit Maitin-Simons välde inom den af honom grundlagda byn. Han ) Se Aftonbl. M 470, 471, 172, 173, 174, 173, 477, 178, 179 och 1480.