Aftonbladet – 7 augusti 1846, sida 3

men har, då regn sedermera fallit, åter börjat vexa upp, hvarföre skadan derå icke nu är tagen i beräkning. Ibland de hagelskadade äro några skattebönder, med skuld på sina hemmansköp, samt några års derå obetalte räntor. 92:ne militie-boställs:arrendatorer, redan skyldiga, den ena ett helt, den :andra ett halft års arrende, hafva i sin mån lidit mest. Alla äro, utöfver flera års betalningsförmåga, skuldsatta dels till enskilda, dels till Kongl. Mösj:t och kronan för sistl. års resterande utskylder, och isynnerhet för 2:ne års erhållna undsättDingstån, hvaraf första afbetalningen, enligt utgifna förbindelser, skall taga sin början detta års höst ech nästa vår, dels ock till spanmålsräntetagare, såsom å anordnad kronotionde, löningsspanmål och penningar m. m. Församlingen i allmänhet är utfattig, och bönderna — efter 9:ne års förolyckad skörd eller missvext — om möjligt, mera beklegansvärda, än den stora mängden beböfvande backstuguhjon, f. d. statdrängar och arbetsfolk af mer än 3500 personer på en folkmängd af. mer än 4320. Det möjliga sammanskottet här i socknen åt de hagelskadade blir väl något, men — efter de för allas skulder otillräckliga tillgångarne, äfven med den rikaste gröda — dock allt för litet att piräkna för dem, som nu sist lidit ånyo. I allmänhet är dessutom i församlingen dels dålig skörd. dels för flera, missvext äter att vänta af årets vårsädsgröda. Undertecknad, ett bekymradt vittne till den här länge förut rådande nöden och till de nu hagelskadades ökade betryck, erkänner med innerlig tacksamhet alla de rika sammanskott af lyckligare bröder inom och utom riket, som tillfallit alla genom sistl. års missvext, nödlidande län och i stor nån Thensta socknemän isynnerhet. Han har ock lerföre länge tvekat, att nu åter tillita den allnänna välgörenhet, som detta år redan har trötats af nödrop, hvilkas verkliga grund varit satt i råga någon gång, och lätteligen kunnat betviflas af den, som sjelf varit lycklig, att ej se nöden på tället. Det nu inträffade missödet för de 8 haselskadade bönderna i Forssa byar lemnas imedertid, på fleras tillstyrkan, till en vördad allmän1ets kännedom, såsom ett bevis, huru djupt den edan lidande kan ytterligare pröfvas, utan utsigker till räddning, om icke förtröstan till den Allsmägtige, som böjer menniskors bjertan till deltaande för det verkliga och oförvållade behofvet, ippehölle mod och hopp hos dan betryckte. Kan, anledning häraf, ännu en skärf möjligen räckas ill undsättning äfven åt de beklagansvärda förenålen för denna vördsamma anmälan, så skall Nödjelpskommitte.n i Thensta medålen samvetsgrannt itdela ech derföre tacksamt och offentligen redoöra. Upsala och Thensta den 24 Juli 1846. Em. Schrom, Kontr.-prost och Kyrkoherde,