Aftonbladet – 7 augusti 1846, sida 3

brist af laga försvar till allmänt arbete dömde manspersoner, som vid 4844 års slut, till ett antal af 974, i anseende till mindre arbetsförmåga, eller hög ålder, icke kunnat vid kronoarbetskorpsen anställas, och icke heller i afseende på den ännu större qvisliga personal, hvilken för bristande sådant försvar varit till allmänt arbete dömd. Det har derföre icke för styrelsen funnits andra medel, att sätta en gräns för dessa personers fångenskap, än att antipgen bereda dem tillfälle att direkte från korrektionsinrättningen utlemnas i laga tjenst, eller ock att, med stöd af 17 i Kgl. förordningen den 29 Juni 18533, tilldela dem styrelsens pass, för att, under viss, uti passet bestämd tid, afgå till deras hemorter, eller andra uppgifna ställen, och söka förskaffa sig laga försvar. Sistnämnde förmån har, såsom en belöning för och uppmuntran till fortfarande välförhållante, blifvit af styrelsen tillagd en i sender af den vid hvardera korrektionsinrättningen, som längst iakttagit ett pålitligt uppförande, och såmedelst deraf gjort sig förtjent. Antalet af dem, hvilka, dels på grund af erhållen laga tjenst, direkte ifrån sl!männa arbetsoch korrektionsinrätiningarne frigifrits och dels, med styrelsens pass försedde, derifrån afgått, för att söka bereda sig laga försvar, har unier åren 1843 och 1844, varit följande: Frigifne i laga tjent: — 1843. 1844. Summa. Män . . . . 67. 63. 150. Qvinnor . . 927. AA. 74. Summa 94. 4140. 204. Förpassade af styrelsen: Män . . . 49. UU. 40. Qvinnor . . . . 41. 392 93. Summa 60. 73. 133. Enligt de upplisningar, som blifvit styrelsen meddelade, rörande de under loppet af de sista 2:ne åren förpassade, hafva 4 män och 6 qvinnor eshållit laga försvar, 7 män och 9 qvinnor sjelfmant återkommit, 8 män och 6 qvinnor blifvit återsända derföre att de uteblifvit öfver den i passet bestämda tiden, samt 5 män och 3 qvinnor un-! der vistandet på fri fot begått brott. Om de öfrige 85 har ingen underrättelse till styrelsen inkommit. Antalet af dem, som under sistförflutna tvenne år till straffoch korrektionsfängelserna samt pionieroch krovoarbets-korpserna återkommit, har uppgätt till omkring en fjerdedel utaf dem, som under samma tid derifrån frigifvits; hvarvid måste göras enahanda anmärkning, som den, hvilken uti de sednaste underdåniga berättelserna i afseende härå blifvit framställd, eller att en stor del af de fångar, som, efter undergånget straff-fängelse på viss tid, bordt frigifvas, och hvilkas antal utgjort 344 år 1843 samt 354 år 1844, icke blifvit ställda på fri fot, utan öfverlemnats till vidare förordnande af öfverståthållare-embetet eller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som låtit dem uti häkte qvarhållas, med föreläggande att inom viss kort tid derifrån förskaffa sig laga försvar; och då sådant för de flesta icke kunnat lyckas, hafva de blifvit)i afförda till korrektions-inrättningarne, för att derstädes på obestämd tid till arbete hållas. Styrelsen har ansett sig derjemte böra i underdånighet tillkännagifva, att, äfven om nämnde straff-fångar, efter strafftidens slut, bade blifvit på fri fot ställ-. da, efter styrelsens öfvertygelse, de skulle hafvals varit ganska få, som icke kort tid derefter, antin; gen i brist af lega försvar, eller för begångna för, brytelser, till fängelserna återkommit. Ty längt l( ifrån att finna denna deras återkomst oväntad, an-l, ser styrelsen tvertom, enligt hvad uti den sistal, underdåniga berättelsen jemväl är vordet yttradt,e ganska anmärkningsvärdt, att någon frigifven fånge, , ( S 1 j 1 som icke har egna medel till sitt uppehälle och icke kommer under ledning och beskydd af någon nära anhörig, eller samvetsgrann husbonde, kan undgå, att snart blifva till straffeller korrektionsfängelse återsänd, då inga åtgärder finnas vidtagne, hvarken till frigifne fångars vägledning, eller till deras förseende med arbete, utan de, på sätt uti 7:de afdelningen redan blifvit nämndt, efter sin frigifning, snart sagdt af en hvar betraktas med f afsky och såmedelst tvingas att äter beträda brot; tets bana. I Ehuru det visserligen efter styrelsens åsigt vore!l önskligt, att sådane samfund, Som inom flere andra länder blifvit bildade, för att egna en närmare t omvårdnad åt frigifne fångar, äfven här i landet c kunde uppstå, anser styrelsen likväl icke sannolikt, att sådana föreningar inom alla, eller ens inom de i lesta, kommuner kunna tillvägabringas, hvarförkt itan desamme dock ej skulle kunna blifva något f mera verksamt medel att förhindra återfall i brott. s För att kunna vinna detta vigtiga ändamål ochlg jemväl för öfrigt i möjligaste måtto förminska förc brytelsernas antal, måste derföre, efter styrelsens öfvertygelse, mera genomgripande åtgärder vigtagas. rt Utgående från den synpunkt, att nämnde ända? mål säkrast skulle uppnås, derest sjelfva institu-F ionernas beskaffenhet blefve sådan, att hvarje kommun, till följd deraf, måste finna ej allenast med sin egen trefnad, utan äfven med sin ekonomiska ördel, mest förenligt att, i hvad på-den ankomma f kan, upprätthålla ordning och nyttig verksamhet bland kommunens alla medlemmar, har styrelsen, enligt hvad dess under den 46 sistlidne Augusti t afgifna underdåniga förslag till författning huru s med för allmänna säkerheten vådlige personer förl hållas bör, samt det dervid fogade underdåniga ut-s åtande utvisa, ansett nödigt, att; jemte det hvard och en berättigas, att, utan behof af annans för-a S f ivar, med iakttagande af vissa inskränkningar, ärligen sig försörja på det sätt honom bäst synes, för öfrigt stadgadt varder: att hvarje medlem af lg samhället ovilkorligen skall tillhöra en viss kyrko-a socken; — att den, som är vådlig för allmännaja säkerheten, skall för viss tid ställas under uppsigt!t och husbondevälde af någon bland socknens akt-k ningsvärde medlemmar, med skyldighet för denne v derjemte .att tillse, det den Under hans uppsigto tällde varder behörigen mantalsskrifven och medl!h rbete försedd; — att den vådlige ej må dömas!b ill allmänt arbete; innan visadt är, det flere före-lyv gående varningsoch bestraffningsgrader förgäfvesle