Aftonbladet – 7 augusti 1846, sida 2

han vistas i mitt hus, ty jag har gifvit honom mitt hedersord på att han der icke skall erara den ringaste förolämpning. Jag måste snart gifva er en öppen och fullständig förklaring öfver mitt uppörande; men till en början vill jag säga er att jag af prokurator Michelot tänker göra en den mest verksamme, nitiske och tillgifne agent, i frågan om edra: fördelar. — Af honom? .:. af Michelot?... han, som nyss gaf order att skjuta på mig?... Han, som förhindrat mitt giftermål, i det han lät herr de Blanchefort veta beloppet af mina skulder, och som så nedrigt har förtalat mig inför denne? — Nå väl, återtog Martin-Simon med myeket lugn; jag har beslutat att han skall bli ett af vittnena vid er vigsel och han skall det också, det kan jag försäkra er. Utan att i ringaste mån bekymra sig om den obeskrifliga förundran som dervid målade sig på chevalierns ansigte, vände han sig nu till sina bergsbor och gaf order till uppbrott. Den väg man nu hade att firdas, var ojemn, kli; pig och höjde sig småningom allt mer och mer till det öfre af landet. Imedlertid var den ännu skäligen bred och de bjulspår, hvilka här och der märktes, utvisade att tunga lastvagnar plägade framrulla der. Detta var isanning den enda kommunikationsväg som byn Bout-duMonde kunde hafva med de angränsande dälderna, och det var lätt att inse hvilka ofantliga summor:ockr hvilka oerhörda arbeten det måtte hafva kostat att göra den farbar. Martin-Simon eller konungen i Pelvoux, emedan detta var ett bland de namn man gaf denne hemlighetsfulle person; gick till fots, emellan chevalier de Peyras och prokurator Mic elot, hvilka tycktes, liksom i följd af en tyst öfverenskommelse, hafva glömt den träta de nyss haft med hvarandra. Martin-Simon gjorde vid hvartannat steg de främmande uppmärksammoa, på de underverk af konst, ihärdighet och mod, som de öfverallt påträffade. Här hade man jemnat en afgrund;:-här hade man uppfört eh bro öfver en skummande fors; längre bort hade man nödgats undanspränga en