Aftonbladet – 7 augusti 1846, sida 2

liga dal, sedd mellan massor af lummiga träd, så planterade med flit för att göra illusionen ännu större. Denna dal var ej så stor och vidsträckt som den, hvilken nyss hos åskådaren väckt så stor förvåning, men den var mera frisk, mera grön, mera leende och så mycket mera beundransvärd, som. den så bjert kontrasterade mot snötopparne, glaciererna och de ofruktbara bergen, hvaraf den på alla sidor omgafs. Det var en förtjusande engelsk parterr, midt emellan dessa förfärliga granitblock, e:t jordiskt paradis, der allt tycktes vara vällukt, harmoni och glädje. Rågoch kornfält, trädgårdar, fulla af fruktträd, samt gröna betesmarker, syntes ända upp till bergen, ja — ända dit, der snön vidtoz. Midt i denna vidsträckta dal låg byn, der hvarje hus, hvitt, prydligt och välbygdt, omgilv2t af sin lilla trädgård och prydt med sin lilla täcka spalier, tycktes vara ett palats i jemförelse med de låga, halmtäckta kojor som beboddes af den andra dalens innevånare. Kyrkan lyftade sitt spetsiga skiffertak i jemnhöjd med en ofantlig klippa, som beskyddade boningarna mot lavinernas fall. Men allt detta förlorade sig i massor af löf, dem solen förgyllde, och hela. dalen var temligen lik en korg med grönt och blommor. Martin-Simon njöt ett ögonblick af sina gästers förvåning och tjusning. — Det är jag, som skapat den här lilla verlden, som ni ser för edra ögon, — yttrade han med en ton af den djupaste och innerligaste tillfredsställelse; — det är jag, som gjort dessa kala klippor fruktbärande, som befolkat denna vilda . ödemark, som danat en för menniskor trygg och behaglig fristad uti detta ogästvänliga klimat. Den dagen, då min far för första gången satte foten inom denna af hela den öfriga verlden ölvergifna vrå, fann han der icke annat än några rågetter och en herde, höljd i trasor. Den talande höll här plötsligt inne, fruktande att hafva sagt för mycket. -.-De-båda fremmande betraktade honom med ett-uttryck af den yttersta beundran.