GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTI. — Min herre, yttrade Michelot, då Martin Simon var honom på tvenne steg nära — or ni är, som ni synes vara, domare och ordnin geas upprättbållare på denna ort, så uppmana jag er att gifva mig haudräckning vid detta till fälie — Himmelske Gud! — afbröt han si sjell, i det han igenkände bergsbon, — det ä ja karlen, som vi råkade i går — det är j ehevalierns medbrott:!ing. -— Glöm hvad ja var i går afton — sva rade Martin-Simon :ucd värdighet; — i dag ä jag fredsdomare i bya Bout-du-Monde, på hvar område vi nu befinna oss, och såsom sådan ha ag rätt att fråga er i hvilkens namn och i kraf af hvilket förordnande ni handlar. ! — Ja så, det är ni — yttrade Michelot 1e ende, utan att genast besvara den honom gjor da frågan. — Se så ja, medbroder, utan agg — utan harm! — Det stod er fritt att i går ick besvara de frågor jag gjorde er, och om jag d hade kunnat gissa, att ni var i det stånd oci det anseende som ni är, så... Dock, noz här om. — det der skola vi icke tala om. — I daj vill jag säga er, att jag är stadd i ärende at gripa och fängsla chevalier de Peyras, som stå der, och det i kraft af en skriftlig order, son jag bär på fickan, hvarföre jag. hos er anhbål ler, det ni ville gifva mig ert biträde i denn affår. — Utan tvifvel, min herre; jag vill visst ick: neka er mitt biträde och min verksamma hand räckning, så vida er skriftliga order är rigti; och lagenlig — svarade Martin-Simon. — Ja: ber er derföre vara så god och visa mig den sedan skola; vi handlasi samråd med hvarandr och i öfverensstämmelse med-edra dokumenter ) Se Aftonbl. JM 170, 174, 172: 473, 174, 172 477, 178 och 179, — Ford