Aftonbladet – 7 augusti 1846, sida 1

Här afbröts Martin-Simon af Michelot, som drog honom afsides och sade med ett utseende af falsk beskedlighet: : — 5Se så, fredsdomare, ådrag er inga ledsamheter och chikaner. Ni vet sannolikt, att det handlar om ingefting mindre än bortröfvandet af dottera till sjelfve öfverdomaren i Lyon. — Herr de Blanchefort är mäktig, och om jag af er hindras att bemäktiga mig den unza slynan och hennes förförare, så må ni vara öfvertygad, det man nog skall finna medel att låta er dyrt betala en sådan löjlig envishet. Jag är öfvertygad — tillade han med lägre röst — att man icke skulle se på en liten summa af några hundra francs, för att förmå er att blunda för det felaktiga i fullmakten, som ni radan bar anmärkt. Fredsdomaren lo; med föraktlig min och började i sin ordning tala sakta, mon så sakta, att de personer som stodo nirmast, omöjligen kunde höra ett enda ord af hvad han. sade. Michelot hörde honom imedlertid och man märkte på denn2s ansigte en, stigande förvåNing, i samma mån som han aftörde MairtinSimon. Saart uppstod mellan dessa båda en orådskande, men hviskande dialog. Efter nåsea minuters förlopp återvände de till de öfrige deltagarne i uppträdet, och man kunde af uttrycket i bådas ansig:en och af dera; triumerande mner sluta att tvistea var bilagd och let till förmån för båda parterna. Chevaliern jetraktade ännu sin befriare med ealiten qvars efva af misstroende, men detta miss roende örsvann i nästa ögonblick. : — Mina vänaer, yttrade prokuratorn till solIaterna, hvilka tåligt afvaktade slutet på detta ippträde; den felaktighet i formalitet, som blifnt upptäckt wid påseende af. mina pipper, i Srening med visst upplysningar, dem fredsdonaren i byn Bout du-Monde; har gilvit mig, öran!åta mig att för närvarande afstå från full