beskaffad religionsbok, hvilken på ett tillfredsställande sätt uppfyller sin bestämmelse. ; (Slutet följer.) —— Polisundersökning angående en kanarifågel anställdes i går. Käranden, en tullvaktmästare L., anmälde, att den ifrågavarande fågeln, som vore honom tillhörig, en dag i förra månaden flugit sin kos och sedermera blifvit fångad af svaranden, skomakaregesällen H., hvilken nu, på L:s begäran var inkallad till förhör, enär han icke med godo och mot en rdri ersättning velat återlemna fågeln till dess egare. Svaranden förklarade sig benägen att låta L. återfå sin fågel, men fordrade 2 riksdaler banko för dess tillfångatagande. Detta anspråk var nog öfverdrifvet, fann herr polismästaren; men gesällen H. mente, att han aldrig kunde förpligtas att afstå från besittningen af ett flygande djur, som han fångat, ty dermed vore förhållandet helt annorlunda än med hittegods i allmänhet, och att han således kunde fordra allt hvad han ville i ersättning för fågelns återlemnande; dock hade han redan nedsatt sna anspråk till 2 rdr rgs. Polismästaren yttrade sin förvåning öfver karlens rättsbegrepp, och anmärkte att man icke finge fånga andras fåglar. Nå, så skall jag väl släppa ut fågeln igen, hotade svaranden. Käranden fruktade just detta; men blef lugnad då öfverståth.embetet, med detsamma parterna hänvistes att vid vederbörlig domstol vidare utföra sin talan, beslötatt den omtvistade kanarifågeln skulle intsgas och vårdas i poliskarnmarens magasin, samt, medan parternas tvist fortgår, på deras bekostnad underhållas, för hvilket ändamål hampfrö skulle inköpas. Men om nu öfverståthållareembetet enligt beslutet låter gifva fågeln hampfrö, hvarigenom, såsom alla fågelvänner veta, det i qvarstad satta lilla kräket snart skall tillsätta lifvet, hvem ersätter då skadan? — Det är verkligen ett svårt casus, erinrande om det, då en domare slet tvisten om en ostra på det sättet, att han sjelf åt upp ostran och gaf parterna hvar sin hälft af skalet. se KL VV