Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 2

BRENNANS AAA —LLLsom plötsligen höll in sin häst och befallde solJaterna att göra detsamma. — Hvad tänker den der vildbjernan på? — ropade Michelot. — Att så våga sätta sig emot den lagliga styrkan? ... Se så, min gosse, ingen ursinnig dristighet! — Samtyck endast att svara upprigtigt på de frågor jag gör er, och jag lofvar att man icke skall vara för sträng emot er, i fall ni icke skulle vandra på så alldeles rigtiga vägar. Visserligen var prokuratorn ganska inmarig, men chevaliern trodde icke tiden ännu vara inne till att komma i mundtlig förklaring. Han kastade en blick på de kommande och upprepade med sin hotande röst: — Om j närmen er ett enda steg till, så skjuter jag ner er på stället. Prokuratorn, hvars bleka ansigte och oordentliga klädsel ärnu eriprade om aftonens förfärliga skakning, reste sig i sadeln och hans kinder färgades af en liflig rodnad. . — För tusan dj-r, — ropade han glädtigt; jog känner den der rösten. Jag skulle alltför mycket bedraga mig, om icke den der gynnaren vore chevalier de Peyrss. oo Framåt då! — sade soldaterna. Men just då de gjorde en rörelse för att ila I fram, såg prokuratoru det förfärliga pistolgapet vändas emot sig. — Håll!... håll! ... et ögonblicks uppebåll i — ropade han — chevaliern är en vildhjerna som väl vore i stånd att göra hvad ban yttrat Låt mig parlamentera med honom och använda alla öfvertalandets medel, innan man skri der till det yttersta. I Soldaterna givgo ozerna in på att lyda denn: befallning. Prokuratorn hostade och tog på si; len majestätisk mine, liksom han ämnat hålla et långt tal inför en rätt. ; ) — Jag hoppas — sade han, i det ban buga de sig — att herr chevaliern måtte tillräcklig!