Den person, hvars mellankomst var så gagrelig för Marcellin, var ingen annan än Marin-Simon; ban var till fots och klädd i samma drägt, som vi redan känna, endast med den skilnaden, att han hade utbytt sin stora, grofva reskappa mot en af dessa små runda, svarta kragar, som på den tiden utgjorde ett tecken till domarevärdigheten på landet, i stället att man nu brukar muricipalskärpet. Men den värde mannen hade kanske betviflat detta domareteckens kraft och verkan, efter som han tagit med sig omkring tjugu stycken resliga bönder, försedda med jernskodda käppar och åkerredskap, såsom vapen; deras uppsyn tillkännagaf att de väl voro sinnade att skaffa gehör åt deras anförares befallningar. Vid åsynen af denna förstärkning, beslöt chevaliern att stiga af hästen; då han nu trodde sig fullkomligen räddad, sprang han emot Martin-Simon och räckte honom handen, till tack för det bistånd han bringade honom; men tiil hans stora förvåning bortsköt beskyddaren hans hand och närmade sig gravitetiskt till Michelot, som icke mindre gravitetiskt väntade honom. (Forts. följer.) — BeerFDUFVOR, Mellan Hull och Antwerpen har nyligen en täflingsflygt af dufvor egt rum. Attiosju dufvor, tillhörige åtskilliga egare i Antwerpen, hvilka utbjödo dem till täflan, affördes från nämnde ställe till Hull ombord på ångskeppet Monarch, och dagen efter deras ankomst kl. 7 på morgonen släpptes de lösa i Hull. Tretton stycken af dem inträffade redan kl. 2 på eft. m.i Antwerpen efter att sålunda på sju timmar hafva tillryggalagt nära 300 engelska mil (nära 50 svenska). De öfriga ankommo först följande morgon. — ÅuFTsEGLING. Den bekante Juftseglaren Green företog d. 20 i förra månaden ifrån London en luftfart uti sin jätteballong, i sällskap med 12 damer och en herre. Efter 54 minuter nedstego samtlige luftseglarne välbehållna på en äng i grefskapet Essex.