Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 1

nära våra unga älskande, attide kunde höra huru domaren med mycken vrede yttrade: — Det är del... jag slår vad att det är de der gynnarne, som i går afton narrads mig midt upp i synen. .: Men den här gången: skola de icke slippa undan. I dag bar jag ingen feber, rehuru den der skojaren till munk sökte öfvertyga mig att jag var sjuk, det skall i dag icke gå så lätt som i går att föra mig bakom ljuset, Då Marcellin börde dessa ord, hvilka bevisade att prokuratorn icke var så väl underråttad som man i början trott, och att han endast hade misstankar, hyste han ett ögonblick det uppsåtet, att vid det förestående förhöret ljuga för Michelot. Men han kände alltförväl denne domares ryktbara skarpsinnighet och knipslughet, för att länge nära det hoppet att kunna frälsa sig genom detta medel; i synnerhet då han hörde en af ryttarne med groi röst yltra: — Och märkte ni, min herre, att den der, som följde dem till fots, lade fötterna på axijarna så snart han blef oss varse? — Det ser misstänkt ut. — De der personerna må vara eller icke vara dem vi söka, så rmåste vi dock skåda dem närmare in i hvitögonen; med sina tillgjordt menlösa fysionomier och sina store, s!okiga hattar, se de mig ut slideles-som villebråd från något fängelse. Då karlen hade uttalat dessa ord, böjde han rösten och ropade med styrka: — Hör på, mina herrar der!... varen så soda och stannen!... Man har ett ordatt säga er från denna sidan. De unga resande vände sig ieke om; utan fortsatte sin väg, som om bullret af hästarnes iraf på den steniga vägen hade hindrat dem att höra hvad som sades. — I himlens namn, Ernestine — sade Peyras, halfhögt — envisas icke att qvarstannarhär. Hvartill skulle väl denna illa förstådda tillgifvenhet tjena oss någondera? Tror du icke att,