Aftonbladet – 6 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFJVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTI. Noäl antog en kall och studerad min. — Man är, som ni väl kan föreställa er, myc ket förbehållsam i hvad som rörer hela orten välgörare, sade han. F alla fall vill jag ickt dölja för er, att man ofta gjort sig den frågan hvart fadren och sonen kunde fara så der hem ligt. Somliga påstå, att salig Bernard vär e man af hög börd, som i följe af en olycklit kärlek eller ock af på :t annat skäl, hade upp sökt denna ensliga b -, trakt, för att här lefv: undangömd: i det hs: äfven dolde sitt namr och sin rang. Men efter att en längre tic hafva lefvat torftizt och obemärkt här i daler och derhafva för! ett sådant vildt lefnadssätt hvarom jag talat, så kom han väl ihåg att har hade stora ez;odelar i något annmat land, som icke måtte vara långt härifrån, och han började derföre att ordentligen draga reveny deraf Hvad sonen angår, är det sannolikt att har vändt i penningar de gods, dem fadren vid sin död lemnade honom, och att det är dessa summor hån användt till uppbyggande: af den ståtliga byn: Det är också säkert, att pengarne aldrig äro så rika och så flödande i hans händer, som då han nyss återvänder från någon af dessa resor, och ni sjelf her i dag kunnat bemärka att fredsdomarens kappsäck var ganska tung. — Hvad åter angår de öfriga fablerna, som man utspridt angående upphofvet till hans omätliga rikedom, så lönar det icke mödän att tala derom, — fortfor magistern i en ton af likgiltighet. De unga resande märkte icke det tvungna och studerade uttryck, hvarmed deras ledsagare uttalade dessa sista ord; och öfvertygade alt Noäl hade sagt hvad han ungefärligen visste om ) Se Aftonbl. M4 170, 174, 172, 473, 4174, 175, 477 och 478,