Aftonbladet – 5 augusti 1846, sida 1

— Detta är min man, sade Ernestine, rodnande och pekade på Marceilin. — Hal... j ären gifta! utropade magisterr, gnuggande sina händer. Allt är då bra. Ingen af er kom då i afsigt att gifta sig med Margot? De båda unga sågo förstulet på hvsrandra. Sannolikt var Esaias Noöl så glad vid ubhderrättelsen, att han hade ingenting att frukta för sina i hemlighet uppgjorda planer, att han mot in vilja låtit undfalla sig några ord, dem han ör allt i verlden ej skulle velat sige. Ernetine var ögonblickligen betänkt på att draga ördel af denna omständighet. — Nå men, min bäste magister Esaias, yttrade ;hon helt lugnt, af den glädje ni visar vid underrättelsen att vi icke äro några friare till Marguerite, skulle man kunna sluta att ri self har afsigter på henne. ; Esaias gjorde ett tre fots högt hopp. — Jag ... gifta mig med Marguerite! utropade han med en förvirrad mid. Store Gud!... ivad säger ni? ... Betrakta mig! ... ser jag at som en friare, jag? ... Har jag sagt att jag hyser den aflägsnaste tanke att fria till Marsot? ... I sådant fall vore jag vida mera galen, in man i allmänhet tror, Och galnare än jag sjelf tror. — Nej, nej... hvarken jag eller nåson karl i hela byn har väl någonsin hat den .anken att fria till fredsåomarens dotter. — Och hvarföre det? ... Är icke mam:sell Simon skön? ... är hon icke rik?.-.— Sköa! ... Hon! ... Det finns i hela byn ngen qvinna, hvars anletsdrag äro mera regelbundna, hvars växt är mera m3jestätisk, hvars förstånd är mera odladt: — Rik? ... är heh icke sin fars enda förtrogna, och kommer hen icke efier hans död i besittning af..... Dock, hvad är det jag nu pladdrsr för er? ... afbröt han sig sjelf, då han märkte att de båda unga afhörde honom med stigande uppmärksamhet. Se så, min fru, det är icke rätt af er att draga fördel af tankspriddheten hos en stackars gam