Aftonbladet – 5 augusti 1846, sida 1

SSE beskedlige karlen, som nyss lemnade oss, vore verklig agricola, en odlare, som han sjelf uppger? Jag misstänker att han bar roat sig Jitet med vår lättrogenbet. Hvad tror ni derom, magister Ncöi? Är vår värd ingenting annat än en rik bonde? Denna fråga var för bestämd och för mycket rakt på saken, för att Noöl skulle kunna förirra sig. Hen var således på sin Vakt och svarade lakoniskt: — Han är hvad han ger sig ut för att vara. Marcellin. gjorde en rörelse -af otålighet, och i sin bart bade ban kanske yttrat till magistern några stickande ord, som hade förstört allt, då fröken de Blanchefort, som icke med ett enda ord deltagit i ehevalierns och magisterhs höglärda samtal, i tid gjorde honom ett begripligt tecken med handen. — Herr Nuöl, sade hon med sin milda och ljulva. röst; om ni icke: vill tala med oss om herr Martin-Simon, så kan ni-väl åtminstone ge oss några uaderrättelser om hans dotter, mamsell Margeurite, er elev. Hennes far påstår att hon är lika lärd, som hon är förståndig och god. Detta var att anslå en af de mest vibrerande strängarne inom sko!mästarns bröst; det var att vidröra ett ämne, der den gamle pedagogens vältalighet aldrig tröt: men i detta ögonblick var det dock något, som misshagade den stackars Noö!: det var att frågen framställdes af en person, den han fullt och fast trodde vara en ung. och vacker gosse. Han kastede derföre en sned blick på fröken de Blarehefort och svarade torrt: — Jag undrar hvad det skulle röra er? — Såg icke så, berr Nööl; — jag talar om en ung flicka, rom under någon längre tid kommer ait utgöra mitt sällskap, Och j:g tycker alt min lingtan att lära känna henne, är alltför lursäktlig.