Aftonbladet – 4 augusti 1846, sida 3

TT DL GES Gbit ers nera Hon har uppgifvit att hon stått på afstånd frän I det rum, der brottet tilldrsgit sig, men medgifvit sig hafva envisat mördaren stället, hyarest yxan, I dermed dödstugget skett, vore tillfinnanges. I går var Bom inställd till förhör å landskansliet, der hon vidhöll dessa sina uppgifter. — En husmamsell, Sophie A., som sedan förra onsdagen varit saknad i sitt hemvist på Djurgärj den, fannssistl. lördag död i sjön utanför egenj domen. Enligt hvad en af henne efterlemnad biljett till hennes husbonde innehöll, skulle kon hafva afhändt sig lifvet i förtviflan. Händelsen lärer varit, att mamsellen jemte hennes medtjenare nyligen tillställt en bal med dertill hörande rafraichissementer, och misstankar förekommo sedan, att en och annan artikel från herrskapets skafferi snillats undan för berörde tillställning. Då förhållandet upptäcktes, blef Sophie A. liksom de öfrige tjenarne uppsagd till sfilyttning i höst. Den olyckliga A. fann, såsom hon yttrade i biljetten, det vara mer än en menniska kunde bära, att bli förkastad och förskjuten af menniskor, som hon älskade och värderade; hon hade ej styrka att lida mera här i verlden ... — Förliden lördag hade en sjötullsvaktmästare, vid namn Erik Stedt, den olyckan att falla ned på gaten från ett fönster i tredje våningen af ett hus vid Svenska Prestgatan, der S. var boende, Förunderligt nog tillsatte han icke lifvet i fallet, men blef betydligt skadad, så att han måste afföras till lasarettet. — Ett spädt gossebarn fanns sistlidre fredag i en förstuga vid Hornsgatan, der det blifvit utlagdt med den önskan, som lästes på en vid gossens kläder fästad papperslapp, att barnet måtte blifva upptaget och vårdadt. Barnet är intaget på Barnhuset. — En nattvandrerska, Eva Catharina Wablgren vid namn, har för polisen anmält, att hon natten till förliden thorsdag blifvit å Strandgatan på Ladugårdslandet öfverfallen af två okända qvinnor, hvilka dervid från henne tillgripit två schaletter, en bröstnål och en portnyckel. — Den mauvais sujet, som här nedan omförmäles, är född af bättre folk; hans fader lefver ännu och är en oförvitlig man. Fadren har haft mycken sorg af sin son. Ynglingen var icke 20 år, då han lemnade föräldrahemmet, hvarvid han, efter hvad fadren uppgifvit, olofligen medtog en fadren tillhörig penningesumma; derpå framlefde han några år på ett lastbart sätt, och den gode adrens förmaningar och uppoffringar för att återöra sonen till en bättre vandel hafva alltid varit ruktlösa. En del af sin ungdom bar han tillbrinsat vid kronoarbetskorpsen. Fadren hade dock icke helt och hället tagit sin hand ifrån den ovärdige onen, utan allt hittills understödt honom, ehuru öga sonen deraf gjort sig förtjent då han esomftast utfarit emot så väl sin fader, som sin styfnor i otidigheter och hotelser; men nu förklarar adren att han icke mer vill erkänna honom för in son, Det var den oförbätterliges födelsedag i lördags, och han firade den på följande sätt. På morgonen hade han, såsom fadren anmält, hotst att göra af medoy både far och styfmor och på aftonen finga le till sin stora förskräckelsese honom på Skeppswolmsbron der han prejade en slup, på hvilken le befunno sig, samt yrkade att få komma omord. Härunder förorsakade hans stoj och skrik n stor folksamling. Fadren ropade till sonen, att lan skulle vara tyst och gå hem; men i stället öretog sig den vilde upptågsmakaren att kläda af ig på bron i allt folkets åsyn, hvarpå han hoppade i vattnet och simmade till slupen, der hans far och styfmor voro. När simmaren hakat sig fest uti en bredvid slupen liggande julle och kom.