Aftonbladet – 4 augusti 1846, sida 2

skall ledsaga de der främlingarne till byn, men så långsarst som möjligt. Jag måste rida förut, för alt ha tid att aflägsna den der uslingen. Men framför allt, mäster Noöl, anbefaller jag ev att inför de främmande bibehålla lika mycken själenärvsro och sinnesredighet, som ni uti detta ögonblick visar, De skola sannolikt göra er en mängd frågor, angående mig; ni kan då säga dem hvad alla veta, hvad hvarenda innevånare i vår by skulle kunna säga dem; men akta er väl att söga något mera. Akta er, säger jag. . — Och ni, herr fredsdoraare, sade magistern, bugande sig ödmjukt, glöm icke heller ni mina råd och förmaningar. Ni envisas ju alltid att ho3 er mottega och hysa främlingar, oaktadt det olycksbådande budskapet quis novus hic nostris. Martin-Simon låtsade icke höra dessa sista ord, utan närmade sig de unga älskande, hvilka, några steg derifrån, pratade förtroligt sins emellan. — Mina goda vänner, sade han, i det han sökte mildra sitt 2nletes oroliga uttryck, jag har nyss fått en underrättelse, som tvingar mig att rida före er till Bout-du-Monde. Nu vet jag att ingen fara vidare hotar er, och jag ber er derföre följa herr Noöl, som skall visa er vägen. Jag skall ge befallning, att man på ett er värdigt sätt må emottaga er. — Farväl! om tvenne timmar återse vi hvarandra. Han förde handen till sin hatt, gjorde ett befallande tecken it magistern och ilade fram åt hyn, med all .den fart han kunde ge sin häst på en så ojemn och svår väg, lemnande de båda unga, helt förvånade öfver denna omständighet. ; (Forts, följer.)