Aftonbladet – 4 augusti 1846, sida 1

MM HHH—A—A—A LL sin ledsagare några höfliga frågor, i anlednin af bans tankfullhet. — Jag hoppas, min herre, sade han, att mö tet med den der mannen icke måtte innebär någonting oroande för er, i anseende till er fa milj och edra vänner? — Jag kan icke veta, hr chevalier, svarad bergsbon, som vaknade ur sina grubblerier kanske ligger uti detta magisterns afligsnand så långt från vår by ingenting annat än e tankspriddhet, ganska vanlig hos den goda E saias Noöl; jag skulle kunna uppräkna flera be synnerliga drag af honom i den vägen; mer det kan också hända att min dotter, som för ögonblicket ej torde ba haft bos sig någon annan person, på hvars nit och tillgifvenbet bon kunnat fullkomligt lita, har skickat honom emot mig i något vigtigt ärende. Imedlertid skall allt detta snart bli upplyst: inom tvenne timmar skola vi vara hemma bos mig och då får jag veta hvad jag rättar mig efter, i anledning af mötet med magistern. Man må icke tro att han alltid är så der pjåkig och så def tafatt, som ni nu har sett honom; — långt derifrån! För det första så kan ingen bältre än han undervisa i de vetenskaper, som utgöra grunden för uppfostran; han har en så enkel, så lättfattlig metbod och som lyckas med de mest trånghufvade menniskor; ni skall snart få ce hvilka underverk han har åstadkommit i vår by. Då han anlände till Bout-du-Monde, fattig, smutsig, halfdöd af hunger, fanns der ingen i hela dalen som kunde läsa, undantagandes min far och jag. Jag var då sysselsatt med att bilda och grundlägga den lilla kolonien, som ni snart skall få se. Det ingick i mina förslager alt sprida litet upplysning bland våra bergsbor; jag: upptog, således den stackars Noöl, som på den tiden var helt ung ännu, och hvars yrke var att vamdra från by och till by, för att mot en ringa penning undervisa barn. Jag gaf ho