Aftonbladet – 3 augusti 1846, sida 3

ster och vikariatet isMint Tey. Beggedera bortslogos till 9800 -; Andra uppropet gällde vikaTiatet-i-Kingstone vid Canterbury med ungefär 800 årliga inkomster, och betaltes med 2950 . Det tredje, som gällde de förenade pastorsterna Hempton och Hengrove med 579 43 s. 5 d. årHiga inkomster, gick till 5200 . Köparne ega rättighet att besätta-dessa embeten-med hvilka prester de vilja: — GLACERNAS BISTORMA. Uti en tyskttidning läses följande: I närvarande period för sommarhetta och glacer må det väl förtjera att egna ett. tacksamt minne åt dem, bvars konst först kom den smäktande menskligheten till bjelp med denna uppfriskande, kyliga dryck: För ungefär? 200 år tillbaka begyntes först glaceätandet i Europa. TItalienarre, hvilke uppfunnit nästen alla förfriskningar, upptäckte isens tjenlighet till förtäring eller kylig lemon2då under päfven Urban VIII:s tid, och svart blef denna dryck omtyckt och dess bruk utbredt öfver alla länder, samt bidrog till lefnadssättets: fullkomliga ombildning icke mindre än kaffe, som ungefär Vid sammaåtid kom i bruk och vann tycke. Hus uppkormsmo, hvarest lemonad och kaffe förgåldes, folket gick dit för att vederqvicka sig af de nya dryckerna, och detta var första anledningen för männernes och hustruernes utträdande ur den trånga familjkretsen och värdshuslifvet var gifvet.; Någon tid efter den kyliga lemonsdens uppkomst, uppfann florentinarn Procop i Paris glacen i den form hveti den nu förtäres. Men — man skulle knappt tro det — åutoriteterna förbjödo glaccers bruk med undantag af de tre sommarmånaderna. Först efter medlet af förra seklet tilläts att sälja glace under.hbvilken årstid som helst. För öfrigt undantränges i våra dager uti Paris den vanliga glacen af graniten. Gretiten är ett sällsamt namn — vi känne ej dess ursprung — men det är icke någon hård och fast massa, utan tvärtom en lösare g!ste än den vanliga. Man gör granit genom tillblandning af allehanda frukter och essanser, och ofta med champagnevin. Den bästa sorten är andalusisk grenit med Respaldigsvin, en eldig epansk drufva den drottning Christins satte i modet, sedan den länge utgjort hennes fsvorits (Munos) favoritdryck. — DROTTNING ELISABETH i ENGLAND var kanhända mer än något annat fruntimmer älskare af en rik och mångfaldig garderob. Hon vissde sig nästan dagligen i en ny kostym och var så integen i sina kläder, att ingen kunde skilja henne från . lem. Efter hennes död fann man 3000 klädninzar, som hon burit, i hennes garderob. En tysk, vid namn Psul Hertzer, som år 4598 reste i England, yttrar sig om en: högtidlig procession följande: Derefter kom drottningen (såsom man sade oss redan 65 år gåmmsl) ganska majestätisk. Hennes ansigte var långlagdt och skönt, men fullt af skrynklor.. Hon bar perlörhängen, falskt. och dertill rödt hår, oca på hufvudet en liten krong. Hon :hade en hvit sidenklädning, broderad med perlor, stora som bönor, och deröfver en mantel a svart siden, genornvirkad med si!fvert:åd. Ändan af hennes långa släp uppbars afen grefvinna. Hon har ett balsband af guld och juveler. Hvem som alade med henne måste-göra det knäböjande. Då och då uppreste hon en eller arcnan med handen. , Då vi voro.hos henne, räckte hon: Slavator sin rand, som blixtrade af-ringar . och juveler, att tyssa — ett tecken af utmärkt nåd. Öfverallt dit jon hastade sina blickar, föll man på ena knäet. — REFORMER I TURKIET. Den sednaste måaden, säger en korrespondent från Konstantinopel, ar medfört de vigtigazte förändringar inom alla renar a? den turkiska förvaltningen. Sjelfva Haems murar. kunna icke ens motstå den allmänna örelsen. :; Sultans odalisker hafva uppfört ett teaerstycke i Belerbergs palats, en öfversättning från n fransk vaudeville, som gjort turkarne utomorentligt nöje. Många förnäma turkinnor bära nu inder den turkiska slöjan långa curopeiska kläder ad dåligt utbyte emot deras sköna, inhemska rägt. TT nn nn sålts