Aftonbladet – 3 augusti 1846, sida 3

SALTHALT SPULVINLLI AUC dICHUCU, UCH UCTIDIANA Vc .laf Direktion. Grufverätten har icke bifall nidenna ansökning, utan i stället hos Kong nBergskollegium gjort hemställan om utlysand -laf ny Ordinarie Bolagsstämma, der alla vid så eld:na Stämmor vanliga ämnen kunna bli före n mål för öfverläggning och beslut. Denna hem -Iställan, som Grufverätten icke trott sig kunn sl underlåta, utan förbiseende af Bergslagets sann biskyldiga bästa, har äfven vunnit Kongl. Kol -)legii bifall, i följd hvaraf också Grufverätten -) På sätt annons-afdelningen utvisar, förliden går -Idag utfärdat kungörelse om innevarande år Ordinarie bolagsstämmas fortsättande inför Gruf L. verätten den 9 inst. September., LITTERATUR. Utflygter på hafvet, eler Anteckningar på er Medelhafsexpedition, ef Herman Sätherberg. Sedrare delen. (Slut från Lördagsbl.) Men vi hafva kanske redan för länge sysselsat! :083 med tjurfäktningens barbariska scener; låtom -1:oss derföre lemna dem och öfvergå till några mera behagliga. På ett uppskakande sorgespel brukar en artig theaterdirektion alltid låta gifva ett litet muntert och lött stycke till efterpjes, på det ej det vördade publicum skell sofva oroligt och plågas af l obehagliga drömmar. Tcke vill jag heller förstöra mina läsares nattro; derföre utbeder jag mig att få föreslå ett litet besök :på Malagas theater, der man i afton spelar några komedier och dansar Bolero. ) Klockan var ungefär 7 då tjurfäktningen slutades; -ivi kommo således lagom till theatern, för att få se den vackra Spanska nationaldansen. ) Man kan äfven i Stockholm någon gång få se en Bolero dansas af sujetterna vid theaterns ballett; men jag tvifiar på att man då får fullkemligt beTIgrepp om denna sköna dars, hvilken man mäste :)se i dess hemland, dansad af Andalusiens eldiga Joch sköna ungdom, för att riktigt njuta af densamma. Den är utan tvifvel den vackraste af alla nationaldansar; hvarföre den ock med begärlighet ses på Spamiens thestrar, hvarest den ganska ofta förekommer mellan de pjeser, som här uppföras. Man har -många variationer deraf, men de hafva ett och samma skaplynnre och härstamma ifrån den af Morerna införda Fandangon. : En ibland dessa är den bekanta Cachuchan, hvilken redan spridtsig omkring till många af det nordligare Europas theatrar. — Jeg har i Spanien sett Bolero dansas både af ett och ef tvenne par. Ehuru dettasistnämnda framställer mera lif på scenen och i afseende på det pittoreska igrupperingarna och attiluderna harsina företräden, ser jag dock en sådan dans helst dansad af ett enda par; ty kärleken emellen tvenne bjertan är themat, hvaromkring hela dansen vänder sig. Man finner i den Spanska musikhandelnflera sådana nationaidansar med underlagda ord. Jag vill här anföra några strofer ut en Bolero, ihyilka i torthet uttrycka andan i denna dans: ; Icke vet jag om du älskar, I Eller om du glömmer mig; ! Vet biott att jag endast lefver, ; När jeg skådar dig. I i I I Derför jog dig ber: Glöm -ej, glöm ej medlet, Som mig lifvet ger. Den som icke målet hinner Kan i hoppet trösta sig; Men den rösten att få hoppas, Ar beröfvad mig. Hård är denna lott! Ack, min tröst jag finner Genom döden blott! q Beiero är en äkta sydländsk dans, full af: kän-j. förelse och passion; men tillika harmonisk, helgju-. ten och skön. Den är ett lyriskt erotiskt poem, icke skrifvet, icke sjunget; men danrsadt. Den är ett posm om Spantorens kärlek, framstäldt på hans eget rika, kraftiga, sköna språk. Den första pjesen är nyss slutad; dansen skall börja. Kastagnetternas knäppningar köras redan på theatern; ridån går upp; de dansande komma l! insväfvange på scenen, stadna och helsa den applåderande publiken, samt vända sig derefter emot hvarandra, ett ögonblick betrektande med eldiga l! blickar hvarendras gestolter och sköna drägter. Utan vidare uppehåll börjar nu dansen, efter orkesterns ledning och de hvirflande slagen med kastagnetterna, dem de begge dansande hålla inneslutna i sina händer. Sjelfva dansen, hur den f ortgår med sina omvexlande, sköna attituder, med b itt sprittande lif, sina tvära pauser, och sina om-l! vexlingar af kraft och vekhet, allvar och joller, är svår at skildra. Det hänförande deri ligger ickei nsamt i lättheten med hvilken alla rörelser utfö-12 as, vittnande om ungdomlig styrka och smidighet; cke ensamt i detta eidiga, mimiska spel och dessa d ;beskrifliga Andalusiska blickar, som för sig sjelfa äro nog att göra hvarje hjerta varmt; utan i en barmoniska fortgången af det hela, som så beagligt rycker åskådarens känslor med sig. kn rr nn nånga andra, isynnerhet våra moderna dansar, att)b len verkeligen säger något, och betyder något; och kE tt den icke är ett machinmessigt utfördt stycke,ld er tanklösheten uppför sin spökdans efter stråarnas takt och quadrillens eHer-frangaisens reglor, tan ett lefvande konststycke, fullt af eldighet, beag och plastisk skönhet. Men det är ock en naonaldans för ett af jordens vackraste folz. Selfa enna stolta, manliga figur, när han ett ögonblick k: adnar, för att andas ut och betrakta sin skönalfa anskamrat! . Hans. mörka, tjocka hår ligger uppammadt bakåt nacken och der uppfästadt medsienbend; det fylliga, något rundlagda ansigtet bär elsans rosor, blommande på en hy af lindrigt brunnt broderade skjortkragarna; en smärt sammetsöja, prydd af en mängd små förgyllda knappar sh gyllene broderier, betäcker till hälften den)mi ickra västen, som slutar vid ett rödt sidenskärp, vilket är fästadt som en gördel omkring lifvet; de il åtsittande knäbyxorna af blå sammet äro pryd