Aftonbladet – 3 augusti 1846, sida 2

faren ungdom (a molta inesperta gioventö), som, fastän under bedrägliga förespeglingar ins 7 dragen i midten af de politiska oroligheterna, tycktes oss snarare vara förledd, än förledare. Derför påtänkte vi genast från början att åt dem bland dessa missledda söner; som ville visa sig upprigtigt ångerfulle, räcka handen ochbjuda hjertats frid. Numera har den tillgifvenhet, som vårt goda folk ådagalagt, och de bevis på stadigvarande vördnad, som den heliga stolen mottagit i vår person, öfvertygat oss att vi, utan våda för det allmänna, kunna förlåta. Derföre bestämme och förordne vi, att begynnelsen af vårt pontifikat skall firas: genom nedannämnde handlingar af furstlig nåd: 4) Åt alla af våra undersåtare, hvilka för närvarande befinna sig på strafforter, för högmålsbrott, efterskänke vi återstoden af straffet; dock skola de skriftligen afgifva en högtidlig förklaring på sin heder, att icke någonsin eller på något sätt missbruka denna nåd, och att de vilja framdeles uppylla alla en god undersåtes pligter. 2) På samma vilkor återinlåtas i vår stat alla af politiska anledningar landsflyktiga undersåtare, hvilka inom loppet af ett år från detta: besluts utfärdande, hos våra apostoliska nuntier eller den heliga stolens andra representanter, tillkännagifva på passande sätt sin åstundan att begagna denna vår mildhetsåtgärd. 53) Likaledes frikänne vi dem, som i föl d af delaktighet i något anslag mot staten befinnas fjettrade af polisförbud (si trovano vincolati da precetti politici — d. v. s. stå under polisuppsigt) eller förklarade obehöriga till kommunalbefattningar. 4) Vår afsigt är (intendiamop) att de högmålsåtal, hvilka ännuj bero på domstols utlåtande, skola afbrytas och nådläggas, och de anklagade frigifvas; så framt icke någon ibland dem fordrar rättegångens fortsättning, i hopp att ådagalägga sin oskuld och återvina sina rättigheter. 3) Vår afsigt är deremot icke att de i föregående punkter omförmälda beslut skola omfatta de högst få andliga, officerare och embetsmän, hvilka för politiska brott redan blifvit domfällda, e!ler rymt, eller ännu stå under tilltal; i afseende på dem förbehålle vi oss 2tt vidtaga andrabestämme!ser, när granskningen af de särskilda målen så föranleder. 6) Vi vilje ej heller i denna benådning innefatta vanliga missgerningar, hvartill för högmål dömda, anklagade eller flyktade, kunnat göra sig sakre; i alseende på sådant är vår afsigt att allmänna lagen må äga silt obehindrade lopp. Vi vilje hysa den förtröstan att de som draga fördel af vår mildhet alltid måtte veta att höghögakta våra rättigheter och sin egen heder. Vi hoppas äfven att de, bevekta i sin själ genom vår tillgift, skola åsidosätta det medborgarehat, som alltid utgör de politiska passionernas antingen orsak eller verkan; så att det fridens band må i verkligheten knytas, genom hvilket Gud vill att alla en faders barn böra förenas. Der likväl våra förhoppningar någonstädes skwle svikas, måste vi dock alltid, om än med bitter sorg i vårt sinne, erinra OSS, att om mildheten är herrskaremaktens ljufvaste rättighet, så är rättvisan dess första pligt. — Gifvet i Rom, i Santa Maria Maggiore den 16 Juli 4846, vårt pontifikats 4:a år. Pius P.: P. IX Omedelbart efter amnestiens anslående var tiden inne för den sista aftonsången af den genom den aflidne påfven beslutade och den nuvarande godkända jubelhögtiden öfver San Camilo de Zelis, i kyrkan Santa Maria Maddalena. Den glädjedruckna mängden församlade sig nu på det vida torget utanför kyrkan, hvarest orchestern redan hade stämt upp högtidsmusiken till helgonets ära; men folket öfverröstade den, och nödgade musiken att följa sig till quirinalpalatset. När skaran stadnade der, hade den vuxit till 45,000 menniskor, af alla stånd och åldrar... Då ljöd enhälligt ett Iskallande Evviva Mastail och återupprepades oupphörligt, ända till dess att på!ven visat sig tre gånger på balkongen och tilldelat de vivatIropande sin apostolika välsignelse. Med tusenItals facklor genomilade Roms invånare sedan, utom sig af fröjd öfver amnestikungörelsen, alla gator, under verkligen bacchantiska språng och jubelskri, hela natten, och morgonrodnan fann Montecavallo (platsen utanför quirinalpalatset) likasom i ett slags belägringstillstånd, af de tusentals, som der stodo väntande på påfvens morgonpromenad, i afsigt att spänna hästarne från hans vagn och draga honom i triumf genom Rom. Huru det gick dermed, hann ej linhemtas före postens afgång. Medan allting visade denna rosenfärg i Rom, ville man till Wien ha samma dag fått en på lutomordentlig väg anländ depesch, enligt hvilken regeringen i Neapel skulle ha upptäckt en sammansvärjning, hvars vidsträckta utgreningar måste föranleda samtliga Italienska regeringarne till allvarsamma åtgärder. Detta är sålledes ännu någonting att förvänta vidare omI nämndt med nästa post. FÖRENTA STATERNA. Underrättelserna hörifrån gå till den 2 Juli. Fiån krigstheatern ingenting nytt af vigt. Det